Recension: Paradise (säsong 1) – ”Thriller som håller riktigt hög kvalitet”

Dramathrillern ”Paradise” med Sterling K. Brown (This Is Us), James Marsden (Sonic the Hedgehog) och Julianne Nicholson (Dream Scenario) i de bärande rollerna finns nu att streama på Disney+.

Det är en serie som välkomnar oss in i det idylliska och fridfulla samhället Paradise, där vi tar rygg på Xavier (Sterling K. Brown) som jobbar med att skydda presidenten (James Marsden). Harmonin i det lilla paradiset tillintetgörs när ett chockerande mord inträffar och en utredning inleds.

I en av seriens mindre biroller ser vi det svenska stjärnskottet Erik Svedberg-Zelman, som förra året glänste i Helikopterrånet, och som även här visar upp en unik förmåga att gestalta någon form av inre kamp mot ångest.

Imponerande skådespel, dialog och produktion

”Paradise” är en svår serie att recensera, åtminstone utan att avslöja för mycket. I slutet av det första avsnittet kommer ett stort avslöjande som fundamentalt ändrar (på gott och ont) vad det är för typ av serie vi tittar på. Att avslöja twisten skulle vara att fördärva tittarupplevelsen, men samtidigt är den helt avgörande för att kunna bedöma serien. Jag ska därför göra mitt bästa för att motivera mina åsikter så konkret som möjligt och så vagt som möjligt på samma gång.

Det första avsnittet av serien är snudd på fläckfritt. Pilotavsnittet introducerar oss för vad som tycks vara ett klassiskt mordmysterium i politikens värld och det engagerar omedelbart, samtidigt som karaktärerna etableras på ett sömlöst sett. Dialogen är även den näst intill perfekt (även i andra avsnitt, med undantag för att den ibland blir lite väl utsmyckad) och seriens kärnensemble levererar sina repliker med fullständig trovärdighet. 

Mot slutet av avsnittet, och bit för bit i resten av säsongen, inser vi att det är mycket mer till den här världen än vi först kunnat ana. Det finns en helt annat bakgrundsberättelse till den här historien och den är nästan lika engagerande som mordutredningen.

De olika trådarna ska komma att trassla några avsnitt fram (mer om det i under nästa rubrik), men för de mesta är de sammanvävda med omsorg. Serien rör sig också över flera tidslinjer, men det görs med tydliga och logiska övergångar, vilket gör att händelseförloppet förblir mystiskt men aldrig förvirrande.

Välproducerat men en gnutta överambitiöst

Det enda som egentligen tynger ner Paradise är att serien vill alldeles för mycket. Till en början balanseras flera stora idéer med fingertoppskänsla och ett tydligt, huvudsakligt fokus, men i takt med att parallella mysterium fördjupas börjar de höga ambitionerna att distrahera från varandra.

Varje spår i handlingen fungerar utmärkt i isolering, men när de några avsnitt in i serien börjar konkurrera med varandra om utrymmet, hämmas framåtrörelsen i serien och spänningen mattas. Helheten av serien hade mått bra av att några av dessa spår fick stanna kvar i periferin.

Trots att ”Paradise” tappar fotfästet ju längre serie lider, så är det en mycket sevärd dramathriller som i grund och botten håller riktigt hög kvalitet. De där stora ambitionerna må trassla in sig i varandra, men de är också av typen som förtjänar vår beundran. Jag föredrar åtminstone att serier tar risker och kanske inte når hela vägen, än att de spelar säkert och aldrig ens har chansen att nå några riktiga höjder.

”Paradise” finns nu att streama på Disney+.

Recensionen är baserad på seriens första fyra avsnitt.