Oussekine (säsong 1)
Rasism och polisvåld i det franska 1980-talet
Världen är inte rättvis och människan är ibland allt annat än god. Detta och mycket mer visar "Oussekine" prov på.
I det franska dramat Oussekine på Disney+ flyttas vi tillbaka till 1980-talets Frankrike med polisvåld och studentdemonstrationer. Det är en tragisk berättelse där motorn till karaktärernas drivkraft är dödsfallet av den unge Malik Oussekine (Sayyid El Alami). Oussekine bygger på den sanna historien om Malik Oussekines liv och död och hans familjs hanterande av detta.
Demonstranter och poliser drabbar samman
Berättelsen börjar med att Malik hänger med sina studentkompisar, lyssnar på jazz och har det allmänt trevligt. Den muntra stämningen bryts dock snart när de stora kravallerna drar igång, och poliser och demonstranter brakar samman.
Kort därefter presenteras vi för resten av ensemblen, som till största delen utgörs av Maliks familj. Där finns systern Sarah (Mouna Soualem), som slits mellan att stå upp mot rasismen som hon och hennes familj får utstå på grund av att de är är muslimer och av algerisk börd, samtidigt som hennes pojkvän är polis. Där finns brodern Mohamed (Tewfik Jallab), familjens överhuvud, som har hand om en stor tvätterifirma, och Ben Amar (Malek Lamraoui) som fortfarande bor hemma och finner tröst och identitet i religionen. Även systern Fatna (Naidra Ayadi), den lugna modern Aicha (Hiam Abbass) och fadern Miloud (Slimane Dazi) utgör en viktig del av rollistan.
Rasismens många ansikten
Handlingen fortsätter dagen efter kravallerna när familjen får veta att en av de personer som omkommit är Malik. Till en början är det dock oklart om det verkligen är deras Malik som dött, eftersom nyhetsuppläsaren uttalar både för- och efternamn felaktigt. Ovissheten om exakt vad som hänt, om det verkligen är tal om mord eller Maliks njurproblem, hjälper till att bygga upp seriens spänning.
Temat främlingsfientlighet och rasism är en bärande del av serien. Det gestaltas subtilt, genom att ett namn uttalas fel, eller mer brutalt genom misshandel. Alla i familjen får på det ena eller andra sättet veta att de av vissa inte är välkomna i landet. Att manusförfattarna verkligen fångar både det stora och det lilla gör Oussekine till en sorglig – men viktig – påminnelse om den brutala och nedbrytande kraften hos hatet.
Med ytterligare elegant foto och bra skådespeleri, blir Oussekine en serie som kommer att lämna få oberörda. Den förtjänar att ses av många eftersom den belyser den kostnad alla de som utsatts rasism för tvingas betala än i dag.
Att det ändå inte blir full pott beror på att jag tycker att avsnitten på en timme kanske är lite för långa. Serien hade flutit på en gnutta smidigare om de varit en kvart kortare. Oussekine är trots det en mycket välpolerad serie som jag är glad över att ha fått bekanta mig med och gärna tipsar andra om att se!
"Oussekine" finns att se på Disney+.
Mer läsning: