Only Murders in the Building (säsong 1, avsnitt 1-8)

När det kommer till tv-roller har den legendariske komikern Steve Martin enbart dykt upp i ett avsnitt av 30 Rock och lånat ut rösten till ett Simpsons-avsnitt. Men han har ju som bekant däremot mängder av nu klassiska komedifilmer i bagaget.

Only Murders in the Building är med andra ord den första tv-serien han skapat, skrivit manus till och spelat en av huvudrollerna i.

LÄS MER: 10 deckare att streama

Handlingen kretsar kring tre främlingar, som alla råkar bo i samma trappuppgång i ett dyrt och anrikt bostadshus på Manhattan. Precis i början av det första avsnittet får vi även se att de alla råkar vara fans och lyssnar på samma avsnitt av en Serial-aktig podcast om ett mord, vilket gör att den osannolika trion börjar prata med varandra i väntan på att få släppas in i byggnaden efter att tvingats utrymma den på grund av ett brandlarm.

När de får nys om att utrymningen möjligtvis kan röra sig om ett mord, men troligtvis ett självmord, blir trion så nyfikna att de bestämmer sig för att försöka lösa ”mordet” själva.

Steve Martin spelar den (mer eller mindre frivilligt) pensionerade skådespelaren Charles, som är känd för att ha spelat en polisutredare i ett gäng säsonger på CBS. Martin Short spelar den utåtriktade och teatraliska teaterregissören Oliver, som inte heller arbetat på flera år. De båda gubbarna är på många sätt sina motsatser, men förenas snabbt – och kemin mellan Short och Martin är givetvis på topp efter att ha spelat mot varandra ett flertal gånger under 80- och 90-talet.

Den tredje och sista delen av vår trio är den unga och hemlighetsfulla Mabel, spelad av Selena Gomez. När Oliver föreslår att de borde spela in en egen podcast och lösa mordet så lyckas han slutligen övertyga sina grannar, vilket blir början på en underhållande, rörande och bitvis spännande resa.

Namnet på serien, Only Murders in the Building, fungerar även som den fiktiva podcastens namn, och även om podd-världen (särskilt den om olika mordfall) får ett gäng lite väl väntade skämt, så lyckas man imponerande ofta slänga in roligheter som känns både nya och fräscha.

Underhållande, spännande, charmigt.

Allt från skådespel och manus till detaljrikedomen i såväl rekvisita och foto som musik (allt man kan tänka sig egentligen) verkar ha haft som mål att leverera på högsta möjliga nivå, utan att tumma på kvaliteten.

Det är såklart (förhoppningsvis) alltid vad produktioner av det här slaget säger sig göra, men här känns det faktiskt som att slutresultatet är precis vad seriens skapare ville att det skulle bli. Underhållande, charmigt, spännande och med tillräckligt utrymme för alla större karaktärer att bli mångbottnade och komplicerade. 

Faktumet att jag klämde alla åtta avsnitten, som fanns tillgängliga för recension, i ett svep är möjligtvis något som påverkat mig och min upplevelse väldigt positivt. De tre första kommer att släppas på premiärdagen, men sedan får man som tittare vänta en vecka på nästa 30 minuter av berättelsen, vilket kan bli en nackdel när ett helt avsnitt exempelvis spenderas åt ett uppenbart sidospår – men som en del av en ”bingetittnings-upplevelse”, kändes väldigt tacksam.

Jag väntar nu själv väldigt otåligt på att få ta del av slutet på säsongen, men allt fram till den här punkten har verkligen imponerat på mig, så förhoppningsvis lever avslutningen upp till resten.

LÄS MER: Höstens nyheter på Disney+