Nutcrackers (2024) – så bra är Ben Stillers nya julfilm
Kommer igång på tok för sent
”Nutcrackers” hade kunnat vara en julfilm för historieböckerna men får nöja sig med en ”vinterkall trea” i betyg. Läs Nathalie Leths recension på Filmtopp.
Till skillnad från vad titeln och dess huvudrollsinnehavares tidigare roller må antyda så är detta ingen fånig komedi à la Zoolander. Filmen har åtminstone ena foten på jorden, ståendes i piruett, och utlovar mer drama än komik. Nutcrackers handlar om Mike, spelad av Ben Stiller, storstadssnubben med gul sportbil, som nu står med bajs på skon ute på vischan med sin avlidna systers fyra söner i väntan på att hitta ett fosterhem åt kvartetten. För något som han inte har önskat sig till jul är en mindre armé av sjövilda pojkar. Kan dessa förvildade busfröna hitta någon som vill öppna sin famn för dem? Det är en nöt som är svår att knäcka för deras morbror.
Som älskare av ordning, regler och respekt för min omgivning så dröjer det inte länge innan jag sammanbitet drar ihop läpparna när jag ser hur pojkarna utan någon som helst hyfs, eftertanke, eller framförallt omtanke, kör sitt eget race. För mig är det inte humor när man på bekostnad av andra får leva ut sina egna tokiga impulser. Och det är för det mesta den skon filmen har valt att ha på sig. Det blir inte bara elakt men även endimensionellt eftersom den inte försöker locka fram skratt på andra sätt än genom sabotage.
Sista tredjedelen är full pott
Men filmens verkliga fiende är faktiskt dess förutsägbarhet. Har man upplevt mycket så blir det svårare att uppleva saker för första gången igen. Vill man uppleva den här sortens film igen så varsågod, men du kommer definitivt känna att du har sett den förut, för det har du. Själv tycker jag att det är lite trist med en dramedi-macka med samma pålägg som förra gången jag klämde en sådan.
Precis som Stillers karaktär, Mike, så det dröjer det även en god stund för mig att faktiskt värma upp mig för pojkarna. Det är en lång startsträcka och mer än halvvägs genom denna nötknäckande berättelse, som jag känner mig upptinad.
”Nutcrackers” avrundas på vackraste och mest fantamagiska vis men det är verkligen i sluttampen där jag äntligen kände någon som helst bry för någon rollistan. Jag blir nästan lite bitter att det redan är nu som jag måste säga adjö, just när jag precis lärt känna alla karaktärer och deras kvaliteter. Hade jag enbart dömt filmen efter sin sista tredjedel så hade den landat på i stort sett full pott men eftersom den bedöms som en helhet blir det tyvärr ett mellanbetyg på en vinterkall trea.
Du som vill se ”Nutcrackers” kan nu göra det på Disney+ då filmen haft premiär.