Loki (säsong 1, avsnitt 1-2)
God of Mischief är tillbaka.
Marvels tredje serie på Disney+ har premiär imorgon, och jag har sett de två första avsnitten.
MER LÄSNING:
Min kompis grät i biostolen när hon såg Loki dö under de första minuterna av "Avengers: Endgame" – men som med det mesta inom Marvel så är saker sällan som de verkar, och här är står vi nu två år senare med en Loki-serie.
Loki är den tredje Marvel-serien på Disney+ inom loppet av sex månader. Det har alltså inte varit någon brist på superhjältar under det här året, till skillnad från 2020 års ofrivilliga torka, och det tackar jag för. WandaVision och The Falcon and the Winter Soldier översteg mina förväntningar och visade de nya möjligheterna som serieformatet faktiskt kan ge våra hjältar.
Serierna ger ett större spelutrymme och djup - och speciellt för de mindre karaktärerna. Lokis sammanlagda screen time under sina tio år inom MCU är knappt två timmar. Tänk då hur mycket vi har fått se av Thor i jämförelse?! Loki har trots det skapat sig en stadig skara fans genom åren, däribland min kompis - och jag vet att de kommer att sitta bänkade framför teven under premiären på onsdag. Men vad kan man då förvänta sig av seriens första avsnitt?
Den tar vid direkt efter händelserna i "Avengers: Endgame" när Loki snor tesserakten och försvinner. Han landar i ett annat land och blir direkt gripen av Time Variance Authority, TVA, och agenten Mobius (Owen Wilson) för att ha brutit mot sin tidslinje. TVA styrs av Time-Keepers som kontrollerar alla tidslinjer som finns för att förhindra ett multiverse war - vilket genast får en att fundera över vad som kommer att hända i Doctor Strange in the Multiverse of Madness?
Loki ställs inför rätten i TVA och måste stå till svars för sina handlingar - och allt han någonsin har sagt i hela sitt liv... Men nu står han där själv, utan storebror Thor eller Asgård, och vem är han då egentligen när han inte längre står i skuggan av sin bror eller sitt arv?
"Loki" är en lika oförutsägbar serie som huvudkaraktären själv. Den är annorlunda och skiljer sig från det som är typiskt Marvel med riktig set-design och inte särskilt mycket CGI, vilket skapar en annorlunda känsla och dessutom ser väldigt snyggt ut. Den påminner lite om Netflix Umbrella Academy - och Loki har trots allt även den en tidsakademi och coola fight-scener till ikoniska låtar.
Att serien är regisserad av Kate Herron (Sex Education) och skriven av Michael Waldron (Rick & Morty, Community) märks i det lättsamma allvaret och de underfundiga skämten. Det är mycket Tom Hiddleston-smirk och förvånansvärt lite action - men om det är något som Loki är känd för är det ju hans monologer (och vana att köra in kniven i ryggen på folk).
Serien var inte alls som jag förväntade mig att den skulle vara, men det är väl precis så en serie om Loki bör vara - eftersom man ändå aldrig riktigt kan räkna ut vad han ska göra härnäst.