Jungle Cruise (2021)
En nöjesattraktion man aldrig får kliva av hur mycket man än vill
Disney har gjort filmer baserade på sina åkattraktioner i flera år med mer eller mindre framgång. Den överkomplicerade men ändå hjärndöda 'Jungle Cruise' är den senaste i ledet.
MER LÄSNING:
Att försöka sammanfatta "Jungle Cruise" på några rader är närmast en olympisk sport. I det stora hela centrerar berättelsen kring Lily (Emily Blunt), en kvinnlig forskare under tidiga 1900-talets väldigt ofeministiskt inspirerade era, i hennes jakt på ett magiskt träd vars blommor kan hela allt ont och bryta förbannelser. Med sin yviga men ihärdiga bror (Jack Whitehall) tar de sig till Amazonfloden där det ryktas att trädet ska finnas undangömt. Floden kantas av faror och den enda som erbjuder sig att vägleda dem är Skipper (Dwayne Johnson) och hans fallfärdiga båt.
Det summerar ungefär den första kvarten. Under resans gång förföljs de av en tysk prins med musikaliska såväl som mordiska tendenser och övernaturliga conquistadorer som vaknat från sin 300 år långa vila för att också hitta trädet. Även det är en imponerande förenkling.
Alla filmer behöver inte romantisk storyline
Det finns uppenbara och rent av skandalösa likheter med andra storfilmer, framförallt "Pirates of the Caribbean" och Indiana Jones-franchisen. Men det är ingenting jag håller emot Disney eftersom dessa kaxiga äventyrare uppenbarligen sitter på ett magiskt recept för cinematisk framgång. Men bristen på dynamik bland karaktärerna och övergripande enhetlighet i storyn knuffar ner den här äventyrsfilmen långt ner från sina inspirationskällor.
Storyn är alldeles för komplicerad men samtidigt simpel. Varför skaparna har envisats med att dra ut på speltiden till två hela timmar är bortom mig. Huvudkaraktärerna påtvingas den sedvanliga romantiska subploten som bara är pinsam att bevittna. Det ska dock sägas att var för sig är både Blunts och Johnsons karaktärer både roliga och empatiska men de har ingen kemi tillsammans. När ska Disney lära sig att alla filmer inte behöver minst en romantisk storyline för att lyckas?
Rörigt och uttröttande
Åkattraktionen filmen är inspirerad av är raka motsatsen till actionäventyret man kan tro att den är. Jungle Cruise på Disneyparkerna är en 30-tals ångbåt som i sakta mak lunkar sig fram på en naturskön flod kantad med mekaniska djur. Det är nästan som om Disney utmanade sig själva och sa: "Okej, hur gör vi det här fast exakt motsatsen?". Svaret är enkelt: istället för snälla små robotdjur, släng in så många skurkar att man kan fylla hela parken! Ju konstigare desto bättre. Det blir rörigt och framförallt uttröttande. Vad som skulle addera spänning – hela tiden – blir till slut endast irriterande.
"Jungle Cruise" är en underhållande mental paus för hjärnan som inte kräver mycket engagemang, precis som åkturen själv. Men här hade någon behövt ta fram de obarmhärtiga osthyveln och hyvlat bort krystade subplots och ungefär åtta av de tio antagonisterna. Det är motsägelsefullt att säga för en actionspäckad äventyrsfilm men ibland är faktiskt less is more.