Recension: How I Met Your Father (säsong 2)

Hatet mot "How I Met Your Father" haglade ner långt innan så mycket som en första skådespelare knuten till projektet hade presenterats. Fullt förståeligt då det känns hälsosamt att kritisera valet att göra en spinoff på en långkörare som gått alldeles för många varv, och där den enda twisten är att det nu är en kvinnlig fotograf snarare än en manlig arkitekt i berättelsens kärna. Vi ska väl kräva större ambitioner av de kreativa hjärnor som figurerar i TV-världens flottaste författarrum?

Men redan från starten gick det att – trots bristande originalitet originalitet – se embryon till en hållbar och fullt kompetent komediserie. Med den första halvan av How I Met Your Father säsong 2 ute för sträcktittning är det bara att konstatera att beslutet om att göra serien inte var så korkat som det initialt verkade. Tvärtom står den sig nu bra mot sin föregångare.

"How I Met Your Father" vinner på att ta sig på mindre allvar

Det är såklart tröttsamt att jämföra ”How I Met Your Father” med sitt namntunga original, men sett till magnituden i How I Met Your Mother, som lagt grunden för den nya serien, blir det oundvikligt. I min tagning på hur de två ställer sig emot varandra skulle jag säga att spinoffens andra säsong jämnar ut loppet, och det avsevärt. How I Met Your Father saknar den själ och de unika karaktärer som gjorde How I Met Your Mother engagerande på ett betydligt djupare plan än vad sitcoms tenderar att vara. Men vi fick också se den sistnämnda falla på sitt eget svärd. Inte bara blev kärleksturerna för många och jakten efter den rätta larvig, den fick också svårare att vandra den så ofta ruggigt finkänsliga balansgången mellan trams och drama. 

How I Met Your Father är mer lättsam i sin grund och sätter hellre humorn först. Och proppad med humor är den, i den grad att det ibland går till absurdum. Samtidigt känns det inte som att man slänger skämten på väggen för att se om de fastnar. Mycket i det som är rappt känns tillräckligt genomtänkt för att uppfångas som genuint. Framför allt i den andra säsongen där skådespelarna hittar sina karaktärer bättre och där alla har mer gjutna platser.

"Lyssna inte på hatstormen"

Men övervikten på humor kommer inte utan att vi bryr oss om karaktärerna – de har alla sina strider och underliga drag som gör dem mänskliga och möjliga att stå ut med en längre tid. I sin helhet är den andra säsongen av How I Met Your Father bättre än vad How I Met Your Mother var under sina sista tre säsonger. Så lyssna inte på hatstormen, det här är skön underhållning där skämten som duggar tätt för jämnan landar rätt.

Vi har sett flera komediserier – däribland magiska ”Seinfeld” och ”It’s Always Sunny in Philadelphia” – nå sin fulla potential först under den tredje säsongen. Därför ser jag fram emot att följa fortsättningen på ”How I Met Your Father” som jag är positivt inställd till.