Hawkeye (säsong 1, avsnitt 1-2)
Skjuter mitt i prick
I morgon har den nya Marvel-serien "Hawkeye" premiär. Eric Diedrichs har sett de två första avsnitten och tycker seriens skapare skjuter mitt i prick.
Ärligt talat var mina förväntningar på "Hawkeye" rätt låga. Främst eftersom jag aldrig har känt någon som helst connection till superhjälten, trots hans medverkan i fyra Marvelfilmer. Ett rejält misslyckande från Marvels sida, inte minst då han är som klippt och skuren för mig med sin cyniska humor och nedtonade approach.
Allt pilbågskungen behövde, visade det sig, var en egen serie. Med två sedda avsnitt vill denna filmkritiker dra till med ett rejält halleluja – det finns ny energi i Marvelmaskineriet!
Introducerar en ny hjälte
I seriens centrum står alltså en av MCU:s mest anonyma hjältar, Clint "Hawkeye" Barton, som i snart tio års tid har spelats av tvåfaldigt Oscarsnominerade Jeremy Renner. Att Hawkeye har haft problem med att knyta an till publiken skämtas det om under ett smart samtal med Kate Bishop – den nya bågskytten i stan. Hon menar att han har ett problem med branding på vilket han muttrar att han inte har tid med sådant. Sant, men det har i vart fall Disney som nu ser chansen att ge honom kött på benen och samtidigt introducera något av en arvtagerska.
Kate Bishop spelas i sin tur av stjärnskottet Hailee Steinfeld, trippelaktuell med Hawkeye, Dickinson och Arcane, även bekräftad för Spider-Man: Into the Spider-Verse 2 där hon gör rösten för Gwen Stacey (rätt ballt ändå som 24-åring att medverka i två Marvelproduktioner). Här spelar hon en rik, adrenalinsökande student med förmåga att hamna i trubbel. När hennes mamma förlovar sig med en skum knös börjar alla vägar leda till seriens titelperson.
Clint, å sin sida, är trött på att rädda dagen i post-blip-samhället. Han våndas över det förflutna och vill helst spendera tiden med sin familj. Det går sådär.
Läckra actionsekvenser och vass humor
De senaste åren har jag haft något av en hatkärlek till MCU. Trots budgetar som skulle kunna förse hela världen med rent vatten ligger de flesta filmerna på en rätt jämntjock nivå med få positiva avstickare. Även om jag gillade Shang-chi mer än vad min kollega gjorde blev jag chockad när jag såg om Iron Man – "en riktig film" med ett skarpt och självständigt manus.
Nu har Hawkeye en bit kvar att vandra, men av det jag har sett är detta förmodligen det bästa MCU har åstadkommit sedan Winter Soldier. Kanske beror det på att jag gillar att se hjältar i stadsmiljö, kämpandes mot elaka människor och inte uppblåsta CGI-monster.
De två första avsnitten av Hawkeye bjuder på smart humor och snygga actionsekvenser med en stor dos lekfullhet. I ena sekunden får vi ta del av kändisproblem när en snubbe vill ta en selfie med Hawkeye vid pissoaren, i nästa levereras det knogmackor i en vinkällare. Om serien vågar fortsätta på samma "realistiska" bana kan detta bli hur bra som helst.
"Hawkeye" går att streama på Disney+ den 24 december.