Disneys rockopera ”saknar identitet” men ”räddas något” av skådespelarna

Flera fiktiva film-universum kolliderar

Dune-universumet möter Glee (2009-2015), inte riktigt kanske, men nästan. I en dyster och nedbruten verklighet där det nästan känns fult att drömma får vi följa O’Dessa (Sadie Sink), den 19-åriga tjejen med stjärnor i ögonen. När hennes mamma dör en plötslig död bestämmer hon sig till slut för att gå i sin pappas fotspår, den okända vandraren Lewon Gallaway (Luka Baresic). Med sin pappas gitarr i ena handen och en dröm i den andra, ger hon sig ut på sitt livs äventyr. 

När hon får sin gitarr stulen av ett gäng hänsynslösa vandrare har hon endast ett mål i sikte, att åka till Satylite City och ta tillbaka det som tillhör henne. Ett uppdrag som visar sig svårare än hon först trodde. Hon beger sig hastigt till staden där diktatorn Plutonovich (Murray Bartlett) hypnotiserar och terroriserar samhällets invånare. I jakten på sin fars stulna gitarr hittar hon kärleken på ett oväntat ställe. När hon möter blicken av den häpnadsväckande sångaren Euri Dervish (Kelvin Harrison Jr.), sprakar det direkt bland dimmiga och dova ljus.

O’Dessa har sången i sig och det är hennes öde att rädda världen och befolkningen i den diktaturstyrda staden.

Identitetslös handling

Händelseförloppet och berättelsen i sig tycks ta stor inspiration från tidigare filmatiseringar och projekt i Disneys djupa filmbibliotek. En faktor som gör att filmen inte uppfattas som egen eller originell, med en tydlig identitet som sticker ut från mängden. Det känns som ett hopkok av en rad olika psykedeliska och alternativa världar, där karaktärernas utbryt i sång är det enda som på något sätt skiljer filmen från den resterande drösen. 

Den enda lilla gnuttan av originalitet som genomsyrar produktionen känns tyvärr ibland överflödig och utbytbar. Det blir endast till färglösa musikframträdanden som misslyckas med att beröra publiken och tillföra ett ytterligare djup. Sekvenser och scener som till slut upplevs som onödiga pauser som endast förlänger filmens speltid. 

Rullen har däremot stundvis ett bra tempo, med dramatiska scener som gör att jag sällan sitter och skruvar mig av tristess.

Geremy Jasper, hjärnan bakom både manus och regi i storsatsningen, har tidigare erfarenhet av genren i form av Patti Cake$ (2017). Denna gången repriserar han tyvärr inte sin framgång, utan lämnar publiken hungrig efter mer. För Jasper blir det att pallra sig tillbaka till ritbordet och försöka igen, i jakten på nästa guldklimp. 

Räddas något av skådespelarnas insatser

Trots den minst sagt intetsägande handlingen levererar samtliga skådespelare sina repliker med passion och stor övertygelse. Förutom Sadie Sink och Kelvin Harrison Jr., hittar vi namn som Murray Bartlett, Regina Hall och Mark Boone Junior i den mycket talangfulla ensemblen. 

Med en överraskande kemi står "kärleksparet", O'Dessa (Sadie Sink) och Euri Dervish (Kelvin Harrison Jr.) för filmens höjdpunkt. Med en förvånansvärd intensitet och närvaro, lyckas paret övertyga publiken om faktumet att de faktiskt känner känslor av kärlek och värme gentemot varandra. 

Skådespelarnas imponerande insatser lyckas tyvärr inte ro den läckande skutan i hamn helt och hållet. Bristerna i handling och berättandet tynger ned helheten till havets botten. En banbrytande originell historia hade tämligen känts som en frisk fläkt i en värld där nya adaptioner av gamla titlar och konstanta uppföljare dominerar den överflödiga marknaden. Tyvärr sätter lättja och brist på originalitet hos manusförfattaren och regissören Geremy Jasper stopp för detta. 

Streama storsatsningen "O'Dessa" nu på Disney+.