Books of Blood (2021)
Böcker värda att bränna i skräckbefriad antologifilm.
"Books of Blood" är en Hulu-producerad antologifilm som centrerar kring historierna som de döda har att förtälja. Om filmen i sig är en fingervisning på vad de har att dela med sig av tror jag bestämt jag väljer att mutea dem i fortsättningen.
För er som inte känner igen titeln sedan tidigare (mig själv inkluderad) så är Books of Blood baserad på en uppskattad bok med samma namn från 1984. Utan att ha läst boken kan jag dock ändå, med ganska stor säkerhet, slå fast att någonting av stor vikt måste gått förlorat från ursprungsmaterialet vid denna filmatisering.
Filmen utgörs av tre parallella och till en början oberoende berättelser, alla med döden som något sorts genomgående tema. Jag använder uttrycket ”genomgående tema” väldigt generöst för i utförandet känns dessa kapitel mest som väl utdragna ”short stories”, som man lika gärna hade kunnat komma över under en halvslumrande YouTube-session klockan två på natten.
Ett annat, mer osmickrande genomgående tema filmen besitter är att det aldrig blir varken läskigt, obehagligt eller mystiskt. Under sin dryga 100 minuters långa speltid mäktar man inte ens med att leverera en billig men effektiv jump scare. Books of Blood begår i och med det den kanske största synden en skräckfilm kan göra sig skyldig för, den är tråkig.
Tam skräck i oräddbara berättelser
Största delen av speltiden viks åt Jenna (Britt Robertson), en ångestfylld tjej, gissningsvis runt 20-årsstrecket, som kämpar med att gå vidare i livet efter en tidigare tragedi. I ett desperat försök att fly undan sin smärtsamma verklighet bestämmer hon sig för att ge sig av på första bästa buss till vad som kommer att bli en skräckfylld berg-och-dalbana för henne, men en gäsporgie utan dess like för mig som publik.
Inspelningsmiljöerna känns plastiga och alltför vardagliga, händelseförloppet tycks improviserats fram under kafferasterna och min emotionella respons utgörs av mer skratt än skrik.
MER LÄSNING:
Om man vill undvika att låta lite väl gnällig går det att lyfta fram ett av de resterande kapitlen som den minst dåliga av de tre. Produktionsvärdet känns där aningen högre, gränserna tänjs något och Anna Friel (för mig alltid förknippad med mästerverket Goal!) dyker upp i en av rollerna.
Om resterande delar av filmen hade anammat denna mer morbida och osympatiska hållning hade filmen kanske inte räddats helt men åtminstone varit något värt en plats på näthinnan. Vad som istället erbjuds är övervägande del husdjurstam skräck, såpaliknande skådespelarinsatser och tröttsamt dravel om de dödas röster, allt som i slutändan oerhört hastigt måste knytas ihop för att antologiformatet ska fylla någon storts funktion.
Books of Blood går nu att streama på Disney+.