Black Widow (2021)
Natasha Romanoff förtjänar bättre.
Ett år senare får "Black Widow" äntligen sin premiär, men var det värt all väntan?
MISSA INTE:
• Stor intervju med Scarlett Johansson, Florence Pugh och hjärnorna bakom filmen
Black Widow introduceras redan i Iron Man 2 (2010) trots att karaktären endast finns där som ett objekt. Scarlett Johansson beskriver själv i en intervju med Collider hur de pratar om Black Widow som om hon "vore ett stycke, en ägodel eller en sak". Men Johansson säger samtidigt att det har skett ett skifte i senare filmer och att karaktären betyder något annat idag. Något som jag inte riktigt kan hålla med om, inte ens efter att ha sett hennes första egna film...
"Black Widow" börjar med en nioårig Natasha Romanoff i Ohio 1995. En oväntat trevlig början till vad som kommer att förvandlas till ett otrevligt förflutet för den blivande hjältinnan - ett förflutet som det har hintats om en del under hennes elva år inom MCU.
Natasha blir så småningom värvad av general Dreykov och tagen till Red Room där hon tränas till den agent (och lönnmördare) som vi känner till idag. Hon fråntas viktiga delar av sig själv och tvångssteriliseras. Det är minst sagt en hemsk historia... som tyvärr inte får den utdelning den bör ha, eftersom det fokuseras alldeles för mycket på nya karaktärer och att förklara vad det är som händer i stället för att visa det.
Mer läsning: Alla Marvel-filmerna i kronologisk ordning!
Jag vet fortfarande inte särskilt mycket om Natashas tid i Red Room och vad hon fick vara med om där trots att de har en hel film att visa det på - en film som i stället fylls med dåliga skämt och onödiga karaktärer.
En del av mig funderar över om Black Widow kanske hade fungerat bättre som en serie i stället för en långfilm - om hennes berättelse kanske hade fått det utrymme som den faktiskt förtjänar i en serie?
Det är mycket som gör mig frustrerad under dessa dryga två timmar och främst hur dåligt disponerad tiden är. Det känns som om Marvel inte riktigt visste vad de ville göra med den här filmen, och som om den bara skulle göras för att avsluta den förra fasen. Filmen utspelar sig trots allt mellan Civil War och Infinity War - vilket får en att fundera över varför den inte kom mellan dem filmerna?
Till viss del förstår jag ändå varför, då Hawkeye-serien på Disney+ ska komma efter, men eftersom det inte är särskilt mycket nytt som händer, förutom några nya karaktärer, så känns filmen nog mer meningslös nu än vad den hade gjort om den hade haft premiär efter Civil War.
"Black Widow fortsätter bara att vara ett objekt".
Jag hade hoppats på så mycket mer, men Black Widow fortsätter bara att vara ett objekt som för handlingen framåt för andra karaktärer och historier. Hon lyckas inte ens i sin egna film få saker att handla om sig själv.
Men trots sina irritationsmoment har den ändå sina ljuspunkter. Scarlett Johansson levererar som vanligt i rollen och Florence Pugh är ett trevligt tillskott till MCU - tillsammans med svenska Nanna Blondell (som gör en större skådespelarinsats än Ola Rapace i Skyfall). Filmens soundtrack av Lorne Balfe (The Dark Knight) är även väldigt bra.
Natasha Romanoff förtjänar dock mer än vad hon får i den här filmen och i "Endgame". Samtidigt är jag inte förvånad över att det är just det här hon får av Marvel, efter elva år av uppoffringar åt Iron Man och Captain America... Min fråga är bara när vi ska börja lägga mer krut på kvinnliga superhjältefilmer?