9/11: One Day in America (säsong 1)
Det går inte att beskriva ”9/11: One Day in America” med ord.
Dokumentärserien ”9/11: One Day in America” struntar i både politik och vem som bär ansvar för de fruktansvärda händelserna under den 11 september 2001, för att istället helt och hållet följa hjältarna och överlevarna i deras egna berättelser — från den förvirrande och hemska dagen.
Beroende på hur gammal du är, så har du troligtvis lite annorlunda ”relation” till terrorattentaten i USA under den 11 september för 20 år sedan. Själv minns jag exempelvis hur en tv-apparat rullades in i klassrummet under den pågående SO-lektionen med nyhetsinslag om vad som hänt. Hur alla där och då även verkade fråga sig, kommer man att ge sig efter andra länder också… för där efter att det andra flygplanet flög rakt in i det andra tornet, så förändrades plötsligt världen för alla (åtminstone i västvärlden) på ett hemskt ögonblick.
MER LÄSNING:
Det har säkerligen skrivits otaliga mängder uppsatser, böcker, vetenskapliga artiklar, dumma konspirationsteorier på anonyms forum samt olika dokumentärer och filmatiseringar som på olika sätt försökt dissikera vad det egentligen var som hände. Hur det kunde hända och på vilka sett det påverkade resten av världen.
"9/11: One Day in America" är däremot en dokumentärserie som helt och hållet fokuserar på dagen i fråga, berättad i kronologisk ordning, från de många övervakningskameror och turisters hobby-inspelningar, till några enstaka nyhetsreportage som gjordes på plats. Vi får även för första gången höra hur flera av de överlevande berättade exakt hur deras dag såg ut, den här inledningsvis så vackra sensommardagen.
Joseph Pfeifer berättar både gripande och sakligt vad som hände ur hans synvinkel, han som under den här tiden var ansvarig för de allra första brandmännen på plats och som genom hela dagen koordinerade den räddningsaktion som New Yorks brandmän ställdes inför. Hur varje duns i taket ovanför hans huvud till en början symboliserade ett till förlorat liv, från någon som valt att hoppa mot sin död 100 våningar upp… till hur hans många kollegor och egen bror, fortfarande befann sig inne i husen när de slutligen föll.
Det här är bara en av många, minst lika gripande och fullständigt ofattbara berättelser, som målar upp en bild av vad som egentligen hände under den här dagen. En bild som aldrig kommer gå att beskriva med ord, men som genom de tusentals inspelade timmarna som nu klippts ned till dryg sex timmar… tillsammans med berättelserna från de som faktiskt var på plats, ändå lyckas få mig att känna samma hemska känsla som jag gjorde för 20 år sedan. Något som i vår nu avsevärt mer avtrubbade värld, efter alldeles för många terrorattentat, skolskjutningar och andra hemskheter faktiskt inte händer lika lätt längre.
Jag vet inte om det riktigt går att sätta ett betyg på en dokumentär av det här slaget, som på något sätt ska framstå som objektiv. Om du är känslig bör du av förståeliga skäl varnas, men samtidigt är det just den här dokumentären som bör ses av så många som möjligt… så vi kan minnas hur det var. För att få ett slut på galenskaperna. En högst subjektiv fem av fem, men en av årets tveklöst (enligt mig) bästa/värsta nya dokumentärserier i år. "9/11: One Day in America" finns nu att streama på Viaplay.