Die Hart (säsong 1)
”Die Hart” är den nya streamingtjänstens bästa serie hittills.
Quibi har möjligtvis inte slagit igenom på bred front ännu, men den nya tv-serien ”Die Hart” med Kevin Hart i en alternativ version av sig själv – är helt klart en av streamingtjänstens bästa produktioner hittills.
Det är ju inte direkt varje dag vi får se skådespelare som Kevin Hart, John Travolta, Josh Hartnett och Jean Reno tillsammans i en tv-serie. Men när varje avsnitt är knappa tio minuter i längd och utspelar sig på i stort sätt samma plats, kunde komikern Hart äntligen få leva ut sin dröm.
Den nya tv-serien Die Hart utspelar sig nämligen i en slags alternativ verklighet där Kevin Hart – ni vet, den evige och rolige sidekicken till Dwayne ”The Rock” Johnsons många actionhjältar. Ett faktum som slutligen påtalas en gång för mycket och får bägaren att rinna över för Hart, som berättar inför en gapskrattande talkshowpublik att han önskar att själv få stiga in i en ledande huvudroll i en actionfilm.
Jean Reno (Léon) spelar en känd actionfilmsregissör som vill ge Hart chansen att spela hjälten i hans kommande storfilm, förutsatt att komikern klarar av att genomgå Ron Wilcox’s Action Star School – actionskolan som förvandlade skådespelare som Matt Damon och Josh Hartnett (som även spelar en version av sig själv) från taniga tråkmånsar till heta actionhjältar. Där den excentriske Wilcox spelas av ingen mindre än John Travolta.
När handlingen väl börjar att utspela sig på actionskolan så paras Hart ihop med Jordan King (Nathalie Emmanuel), som också är där för att lära sig inför sin första hjälteroll i en kommande actionfilm. Utan att avslöja för mycket, för det finns faktiskt några riktigt intressanta och välskrivna vändningar i vad som på ytan kan verka vara en ganska stereotypisk handling, så lyckas Die Hart faktiskt överraska väldigt positivt på flera sätt.
Det finns inte särskilt många actionkomedier på tv, särskilt inte med en tillräckligt hög budget för att inte få dem att verka superstereotypiska och som lågbudgetversioner av sina mer påkostade långfilmsversioner. Men med den korta speltiden, som egentligen är kortare än många långfilmer, samt ett gäng rutinerade skådespelare som uppenbarligen fick betalt för att ha skitkul tillsammans, är slutprodukten riktigt underhållande.