Det: Kapitel 2 (2019)
"Det" blev en ordentlig skräckfilm till slut.
Allas älskade favoritclown, eller värsta mardröm, är tillbaka. I första delen av ”Det” introducerades barnen i Derry för Pennywise. Nu är gänget tillbaka, lite äldre och lite hårdare.
Det har gått 27 år sedan Pennywise (Bill Skarsgård) terroriserade barnen i småstaden Derry. Nu är han tillbaka igen. Mike (Isaiah Mustafa) ringer alla i "Losers Club" för att kalla dem tillbaka till platsen där de växte upp. Den här gången ska de stoppa den dansande clownen en gång för alla.
I del två av filmen baserad på Stephen Kings klassiska skräckroman ställs medlemmarna i gruppen åter öga mot öga med deras stora skräck, som de slogs mot när de var yngre. Dessutom tvingas de möta andra gamla faror och fiender.
Välspelat och kusligt för hela slanten.
Årets kanske mest efterlängtade uppföljare är alltså äntligen här. Precis som första delen är mycket bekant från boken och Tommy Lee Wallaces miniserie från 90-talet. Men till skillnad från den första delen är medlemmarna i Losers Club nu äldre. Och skådespelarna gör det bra, riktigt bra.
Filmens kanske största överraskning är Bill Hader, ja komikern, som inte bara bjuder på skratt utan även bra skådespeleri. Bill Skarsgård är ännu läskigare och mer psykotisk än i första filmen. Jag hade kunnat lista samtliga skådespelare som levererar, men det hade blivit alldeles för långt. Alla gör det riktigt bra helt enkelt.
Filmens längd – nästan tre timmar – kanske skrämmer en del från att se den. Men timmarna rusar förbi och det är inte många scener eller rutor som känns långtråkiga eller onödiga. Det går snabbt, det är spännande och det händer alltid något intressant. Detta beror mycket på hur snyggt regissör Andy Muschietti väver samman dåtid med nutid. Precis som Stephen Kings roman. Han har även med en del nya scener och delar.
Men är den läskig då? Första delen kändes mer som en mörkare Stand By Me än en skräckfilm. Det gör inte del två. Under filmens nästan tre timmar bjuds vi på flera sjuka mardrömsliknande scener och klassiska jump scares. Stundtals är det även en allmänt mörk och läskig känsla i filmen, något som jag saknade i första filmen. Med andra ord lyckas filmen faktiskt skrämma lite ibland. Men bli inte rädda, för det är precis vad Det vill.