Destroyer (2018)

Karyn Kusama, vars film "The Invitation" från 2015 är grovt underskattad, är nu aktuell med ”Destroyer”. Ett nagelbitande actiondrama av yttersta toppklass.

Erin Bell (en oigenkännlig Nicole Kidman) är en åldrande, alkoholiserad polis som plötsligt får anledning att gräva i ett gammalt fall där hon jobbade undercover som medlem i ett bankrånargäng. Vi anar tidigt att något gick väldigt fel för alla dessa år sedan, och att Erin behöver gå till botten med det här både för sin, och sin tonåriga dotters skull.

Kidman gör sin bästa skådespelarinsats på väldigt länge. Hon är med i varje scen i stort sett, och levererar en fysisk prestation som gör att man sitter på helspänn i väntan på vad hon ska hitta på härnäst. Manuset, skrivet av Kusamas man Phil Hay samt Matt Manfredi, är för det mesta knivskarpt, rakt på sak och finurligt. Lite inspiration har nog hämtats från bland annat Nicolas Winding Refns Drive och spännande nog också David Lynchs Lost Highway.

Det känns inledningsvis något klichéartat med en avdankad detektiv som har ett alkoholproblem, men här är det i alla fall inte en gubbe. Och Kidmans karaktär utvecklas till så mycket mer än så. Hon gör kanske inte alltid vad som är ”rätt” rent moraliskt, men det är rätt för henne, och det räcker för att vi ska vara på Erins sida.

Kusama visar återigen att hon är en modern spänningsmästare. Sättet som hon iscensätter all action på är väldigt imponerande, hon har verkligen lyckats maximera filmens till synes låga budget. Med skickliga birollsinnehavare som Scoot McNairy och Toby Kebbell kan inte "Destroyer" bli något annat en sofistikerad actionrulle utöver det vanliga.