Den längsta dagen (2020)

Det är midsommarafton i ett litet samhälle norr om Polcirkeln, och den längsta soldagen på hela året. Dagen börjar med att några barn leker i skogen och hittar en stor sten på ett avkapat träd, och det sker en hemsk olycka. Men trots olyckan fortgår dagen som vanligt för de andra människorna i det lilla samhället.

En lastbilschaufför ska gå i pension, en varuhuschef förbereder en invigning, en kommunarbetare kritiseras hårt, en professionell skoterförare hatar sitt yrke, en fältbiolog försöker rädda skogen, en sjuklig kvinna bygger pussel och en indisk familj har rest till det lilla samhället för att uppleva midnattssolen.

Det är ett antal livsöden som tvinnas samman under årets längsta dag, trots att de nog alla önskar att den bara ska ta slut. På en parkbänk sitter det även tre äldre personer och dricker öl, reflekterar över livet och citerar gamla 1800-talsfilosofer.

Fjärde filmen i en "minoritetskvintett"

Den längsta dagen är den fjärde filmen i Jonas Selberg Augustséns planerade"minoritetskvintett", där det talade språket i fem olika filmer ska vara ett av Sveriges fem officiella minoritetsspråk. I de tre föregående filmerna talades det meänkieli, samiska och romani, och i Den längsta dagen talas det finska.

Ett citat från den tyska filosofen Arthur Schopenhauer – "Livet är inte till för att levas, det är till för att uthärdas" – sammanfattar nog filmens premiss ganska bra. Det är alldagliga människoöden som kantas av olyckor, sjukdomar och tråkiga jobb. Det känns äkta och jag lider med de olika karaktärerna som har fastnat och egentligen inte vill vara där de är i livet.

Ibland känns det som att även filmen har fastnat, och den nästan två timmar långa speltiden tar ut sin rätt. I perioder är det svårt att hänga med på vad de olika karaktärerna vill, och under långa stunder syns de inte ens i rutan och jag har glömt bort vilka de är. Men med tanke på filmens budskap, så kanske inte ens karaktärerna själva riktigt vet var de är på väg någonstans?

Den längsta dagen är en lågmäld film i riktig Roy Andersson-anda, med långa scener och stora livsfrågor. Vad är livet egentligen? Är det något som endast måste uthärdas? Eller måste vi kanske tänka på vilka avtryck som vi lämnar efter oss? När varuhuschefen sitter på sitt enfärgade kontor och tar pulsen på sig själv, eller när skogstraktorföraren vaknar upp bakis i en tvångsjacka och fastbunden vid ett träd, speglar de scenerna på ett annorlunda men ändå träffsäkert sätt svaren på dessa existentiella frågor.

För fler recensioner --> Scrolla vidare! Läs också våra tips på nya svenska filmer att streama!