Därför ska du se Netflixs "The Other Side of the Wind"

Därför ska du se Netflixs "The Other Side of the Wind"

Eric Diedrichs
Uppdaterad 09 januari 2024 kl. 14:01 | Publicerad 01 november 2018 kl. 18:11
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

"En kärleksförklaring till film."

Fredagen den 2 november släpps den färdigställda versionen av Orson Welles sista film "The Other Side of the Wind" på Netflix. En film som det har arbetats med, till och från, i 57 år. Det är inte bara en historia om en dröm som går i uppfyllelse, utan också en hyllning till filmmediet självt.

Orson Welles i "B som i Bluff"
Filmskaparen Orson Welles. Det är osäkert om Welles sista film "The Other Side of the Wind" får premiär på filmfestivalen i Cannes.

Mästerregissören Orson Welles är väl egentligen mest känd för tre saker. För det första skrämde han skiten ur en massa amerikaner när han sände en fejkad nyhetssändning på radio om att jorden var under attack av rymdvarelser. För det andra debuterade han 1941 med Citizen Kane, en film som brukar klassas som "världens bästa film". För det tredje blev han, trots filmens omedelbara erkännande, utfryst av filmindustrin resten av sitt liv.

Från att kallas underbarn till att bli persona non grata.

Orson Welles som Charles Foster Kane i mästerverket Citizen Kane.
Orson Welles i Citizen Kane.

Att det 26-årige "underbarnet" – som debuterade med en spelfilm som revolutionerade filmvärlden och landade hela nio Oscarsnomineringar – skulle bli persona non grata på livstid är svårt att förstå. Men förklaringen är enkel och stavas William Randolph Hearst.

Filmens huvudperson tidningsmandaten Charles Foster Kane, som korrumperas av sin framgång och isolerar sig i sitt enorma slott tillsammans med sin olyckliga unga hustru, var en uppenbar nidbild av Hearst. Hearst blev rasande, skrev ner filmen i alla sina medier och tvingade filmbolaget RKO Radio Pictures att sluta visa den. Det hela gick så långt att RKO var nära på att elda upp alla filmrullar. Citizen Kane drogs in från biograferna och föll i glömska. Det var inte förrän 1956, efter att den hade börjat lyftas fram av franska filmkritiker, som filmen började återfå sitt erkännande.

Fick billiga filmer att se läckra ut.

Orson Welles i Othello.
Orson Welles i Othello.

Men Orson Welles var inte den som lät sig hindras. Han arbeta i andras filmer för att dra in pengar till sina egna och med åren blev han en mästare på att få billiga produktioner att se lyxiga ut. Mycket tack vare sitt fantasifulla kameraarbetet men också genom känslan för att betona rätt detaljer. Eftersom han ofta hade svårt att få ihop budgeten kunde det dröja länge innan filmerna blev färdigställda.

Orson Welles andra Shakespeare-film Othello är ett bra exempel på detta. Det sägs att han mer eller mindre finansierade filmen helt själv genom olika skådespelarjobb, vilket också gjorde att inspelningen skedde sporadiskt under några års tid. Produktionen stoppades minst tre gånger för att Welles var tvungen att jobba in nya pengar. Detta ledde också till att han tvingades arbeta strategiskt med sina skådespelare – det var inte direkt alla som kunde hoppa in och arbeta precis när Welles hade fått in nytt kapital.

För att spara pengar fick han arbeta slugt. Pälsen han bär Othello stal han från filmen The Black Rose efter att ha övertygat filmens regissör att hans karaktär behövde en lyxig päls – trots att den aldrig skulle synas i bild. För mer läsning om detta, se vår lista över Orson Welles bästa filmer.

"The Other Side of the Wind" – Drömmen som gick i kras.

Svårigheterna i att få produktionsstöd gjorde också att många av visionären Orson Welles filmer aldrig blev färdigställda. Den som vill gotta ner sig i skrotade och avbrutna projekt av Orson, har mycket att gräva i. Ett av hans absolut största hjärteprojekt var The Other Side of the Wind, som han började planera redan 1961 inspirerad av Ernest Hemingways självmord, och filmade mellan 1970 och 1976.

1979 hade Orson Welles klippt klart 40 minuter av filmen och drömprojektet såg äntligen ut att bli verklighet, men produktionen stoppades omedelbart. Welles hade lyckats få ekonomiskt bidrag av Mehdi Bushehri, svågern till den iranske kronprinsen Mohammad Reza Pahlavi, och det blev rörigt värre när den iranske kronprinsen störtades. Decennier av rättighetstjafs påbörjades och under tiden var filmen inlåst i ett valv i Paris. Orson Welles, som dog 1985, fick aldrig klippa klart den här filmen heller.

Netflix hjälper filmälskare att förverkliga Orsons dröm.

Orson Welles, Peter Bogdanovich och John Huston.

De senaste åren har en grupp filmskapare och entusiaster finansierat färdigställandet av The Other Side of the Wind. Bland dessa finner vi Peter Bogdanovich, Brad Bird, Wes Anderson, Edgar Wright, Clint Eastwood och Steven Soderbergh. De har gjort ett strålande arbete och tillsammans med stöd från donationer via Indiegogo förverkligat Orson Welles dröm.

The Other Side of the Wind är nu färdigklippt och klar. Netflix gick in och tog över projektet i slutskedet och släpper imorgon, fredagen den 2 november, filmen på sin streamingtjänst. Filmen har haft förhandspremiär på New York Film Festival där den mottogs av starkt positiv kritik. Flera har tryckt på att den inte liknar någonting annat och att Orson Welles ännu en gång pushar gränserna för berättande.

Färdigställandet av "The Other Side of the Wind" är inte bara historien om en dröm som går i uppfyllelse, utan också en hyllning till filmmediet självt.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL