Collective (2020)

Jag kände inte till historien innan. Det kanske är brist på allmänbildning, eller hur medielandskapet fungerar idag, men efter att ha sett Alexander Nanaus dokumentär "Collective" så vet jag i alla fall att jag borde ha känt till historien. Något som inte bara gäller mig, utan alla. Så pass drabbande är den.

Allting tar avstamp i branden på klubben Colectiv i Rumänien 2015, en brand som till skillnad från vår svenska motsvarighet i Göteborgs Diskoteksbrand 1998, skedde i smartphone-eran. Filmklippen som visas under olyckan som tog 64 personers liv är rent av helvetiska och kommer att stanna kvar i mig under en lång tid. Men trots det, så är eftermälet det starkaste i filmen. Ett eftermäle präglat av korruption, oärlighet och girighet. 

Collective är en dokumentär, men utspelar sig snarare som en thriller. Jag är inte först med jämförelsen till filmer som Zodiac och Spotlight. Filmen följer journalisterna på Gazeta Sporturilor, som nystar upp en vårdskandal efter att ha reagerat på hälsoministerns uttalande om hur förberedda de rumänska sjukhusen var och är för att hantera offren från branden. Ett märkligt uttalande, kan tyckas, i och med att även de som blivit enbart måttligt skadade går bort en efter en på sjukhusen.

Inte nog med det, sjukhusfilmer på larver som äter på de brännskadade offren sprids och chockerande vändningar rullar på som i ett höghastighetståg – sjukhusen är uppenbarligen Rumäniens egna ”Chernobyl”. Tidningen lyckas få fram uppgifter om att man medvetet köpt in helt verkningslösa, utspädda desinfektionsmedel genom en långtgående korrumperad mutkedja och det blir dessutom tydligt att man visste att offren skulle ha transporterats till andra länder, som kunde gett adekvat vård, genast. Men man ansåg det kosta allt för mycket pengar.

Det är imponerande hur dokumentärteamet lyckats vara med från start till slut, med förvånansvärt utbredd tillgång till slutna rum – bland annat genom den forna patientsäkerhetsaktivisten Vlad Voiculescu, som en bit in i filmen väljs till ny hälsominister och imponerar med sina idealistiska drag som sakta men säkert motarbetas och krossas av den korrumperade maskinen.

Jag vill inte ge er allt, utan uppmanar er till att se den här filmen själva. Ni kommer att vilja slita er själva i håret, skrika rakt ut eller förlora det lilla hopp ni kanske har kvar för samtiden, men det måste vara värt det. "Collective" är en briljant, välberättad och ovanligt drabbande dokumentär som förtjänar allra högsta betyg.