The Beast Must Die (säsong 1, avsnitt 1-4)

En ung detektiv återvänder till tjänsten efter en olycka på jobbet som har fått honom sjukskriven under en längre tid. Nigel Strangeways (Billy Howle), huvudkaraktären i författarpseudonymen Nicholas Blakes roman med samma namn, lider av PTSD efter händelsen men är fast besluten att göra sitt yttersta för att återgå till det normala.

Det blir dock svårare än han trott när han på sin första dag träffar en Frances Cairnes (Cush Jumbo), vars son blev dödad i en bilolycka – en smitningsolycka där förövaren fortfarande är på fri fot. 

Strangeways kan inte göra mer för Frances, men det stoppar henne inte. Övergiven av poliskåren tar hon saken i egna händer. Hon påbörjar själv en jakt efter sin sons mördare, som hon inte bara kräver ett ansikte på – hon kommer inte nöja sig förrän hon får sin hämnd.

Det "The Beast Must Die" vinner på är att den i grund och botten följer morddramats mest simpla formel, men också adderar gammalt hederligt drama. Den har den småkusliga staden med luriga invånare, det ekande barnskriket i bakgrunden, en kall kropp, en mördare på fri fot.

Men framförallt har den huvudingrediensen som garanterar en mångfacetterad serie: den ärrade detektiven som måste hantera sina egna spöken samtidigt som han löser mordet.

Vad som började som ett klassiskt morddrama tog en skarp sväng mot mystik och drama, till det bättre. I ärlighetens namn är Strangeways inte så intressant och definitivt en av de mer blaséartade detektiverna i tv-rutan. Det är svårt att inte jämföra honom med Alec Hardy (David Tennant) från en av decenniets klart starkaste morddraman, Broadchurch, som har en liknande premiss och som många brittiska serier försökt efterlikna.

Som tur är finns det en annan protagonist som stjäl all förtjänad uppmärksamhet: Frances Cairnes.

MER LÄSNING: Svenska kriminalserier

Medelmåttig som bäst.

Cairnes är besatt av hämnd. Är inte det den bästa sortens inledning? Så otroligt många bra historier börjar med hämnd. Cairnes är en fantastisk kombination av empatisk och kall, kalkylerande och spontan. Man vet aldrig vad hon kommer göra här näst.

Cush Jumbo, som även briljerat i SVT:s Deadwater Fell (också med Tennant – anas ett mönster?) spelar sin karaktär med en komplexitet som verkligen är A och O i den här typen av serier som annars riskerar bli klichéartade. Det är hennes historia som ger mer mystik till serien, mer av ett livspussel, än ett simpelt kriminaldrama. 

En fängslande karaktär räcker dock inte för räkna serien som exceptionell. Den är medelmåttig som bäst. Det bör dock inte förglömmas att Jared Harris levererar en narcissistisk skurk som man både vill se mer av och som man vill knuffa ut från ett stup illa kvickt. I sin ordning. 

MER LÄSNING: 10 deckare att streama i sommar