Sjölyckan (Säsong 3)

I den första säsongen välkomnades vi till familjen Klings landställe ute i Stockholms skärgård. Deras svenska traditioner är läskigt bekanta för vissa och rent av exotiska för andra, vilket resulterar i en nästan dokumentärliknande inblick i familjens liv. Ordningen i familjen ställdes på sin ända när Tomas (Henrik Schyffert) tog hem sin nya tjej Lily (Shima Niavarani) som utmanade hushållets och hela öns oskrivna regler vilket banade plats för roliga småbråk och incidenter.

När nu vi ännu en gång återvänder till paradiset i skärgården har en hel del hänt. Fadern Berndt (Hans Mosesson) har spontangift sig med lanthandlarägarinnan Söderberg (Marianne Mörck) och hennes perfekte son och barnbarn hänger i krokarna och odlar motvillig beundran. Tomas och Lily har dessutom blivit småbarnsföräldrar.

Trendiga appar och orimliga dieter.

Med tanke på det höga antalet humorserier centrerade runt mer eller mindre udda familjer så är Sjölyckans tredje säsong överflödig. Med sina sex avsnitt känns den intvingad endast för att klamra sig fast vid någon sorts aktualitet. Jag ställer mig frågan om fler avsnitt hade gett manusförfattarna mer spelrum, men faktum kvarstår att de följer samma förutsägbara formel som de alltid har gjort.

Ett genomgående mönster är karaktärernas tappra försök att framstå som väsen från vår tid. Inklämda repliker om trendiga appar slåss om uppmärksamhet med orimliga dieter. Att inspelningen har tvingats genomgå förändringar är mest påtagligt i bristen på andra människor på ön, som tidigare kunnat bidra till situationshumor och en och annan kändiscameo. Skaparna har behövt gräva djupt för att ersätta livligheten och dessvärre inte lyckats.

Det som sticker mest i ögat är karaktären Klara, som tycks bli mer osympatisk för varje säsong. Hon är kontrollerande, högljudd och inte minst blind för andras förehavanden. Visst kan det vara kul att skratta åt hennes överdrivenhet, men det kommer till en punkt när det blir enbart irriterande. Dessvärre utgår de flesta konflikter från hennes nojiga beteende vilket vittnar om nalkande idétorka. Det hade inte skadat om strålkastarna istället hade riktats mot de mindre karaktärerna för deras efterlängtade tid att skina.

För det är sidokaraktärerna som behåller den lätta stämningen som Sjölyckan vill utstråla. Framförallt är det kul att följa Berndt och Söderberg när de testar sig fram i relationen som nygifta. Särskilt fnissigt blir det när Berndt försöker boka bröllopsresa åt dem men bara tycks möta motvind av kvinnorna i huset.

C More har rullat ut en hel del spännande nyheter i år och även om viss bekant humor finns där så håller Sjölyckan inte måttet.