Korridoren (säsong 1)
Karaktärer som fängslar i C Mores nya ungdomsdrama
Med sitt nya drama "Korridoren" visar Molly Nutley att debuten "Håll andan!" inte var någon lyckoträff, utan att hon är en verkligt begåvad filmskapare med en av allt att döma lång och ljus framtid.
Korridoren tar oss genom en känslostormande tid på ett pluggkollektiv i Uppsala där balansen mellan att festa och studera tycks bli omöjlig att hitta. Som om det inte vore svårt nog att hantera för vår huvudkaraktär Jenny kommer snart även kärleken med alla sina besvär att krascha rakt in i hennes liv.
Serien som i dag har premiär på C More är den andra att regisseras av Molly Nutley, som förra året debuterade bakom kameran med det enastående sommarkollodramat Håll andan!. Här visar hon att hon även hanterar liknande tematik och konflikter som stiger i temperatur med en äldre målgrupp.
Handlingen följer 20-åriga Jenny (Mimmi Cyon) från Eskilstuna som lyckas knipa den sista platsen på psykologlinjen i Uppsala och därmed får den stora chansen att göra sin mamma stolt. Men under den första kvällen i hennes nya korridor slits hon ut på en vild fest och försover sig så pass olyckligt länge att hon missar uppropet, och därmed sin plats på programmet.
I ett desperat sista försök att komma in bestämmer Jenny sig för att lämna in en skuggtenta med förhoppningen om att få en reservplats vid eventuellt avhopp. Under tiden kommer hon nära det kollektiv hon numera bor med, vilket öppnar för både stark vänskap och disharmoni inom gruppen. Inte minst när kärlekstrådarna börjar spela in.
Ensemble som vinner över en
Mycket ska uppskatta med Korridoren som nästlar in oss i en liten värld med stort fokus på dess karaktärer. Och styrkan som slår en hårdast med serien är just ensemblen. Det finns inte en svag figur och hela casten bidrar med kvalitet, från Mimmi Cyon som den driftande plugghästen Jenny med slitsam ångest till Simon Edenroth som korridorens konflikträdde diplomat Larsson.
Begåvningen som sticker ut mest för min del är Dejmis Rustom Bustos i rollen som den gladknarkande studenten Oliver, som tycks ha checkat ut emotionellt. Han tar mycket plats och kan vara skitjobbig, men framför allt skithärlig. Under säsongens gång bidrar Oliver med nödvändig humor och fräckhet till en grupp karaktärer som förmodligen hade känts för slätstruken utan honom. Inledningsvis vill han mest bara snorta ner sig i underlandet och allt vad det innebär, men lyckligtvis hittar Oliver också ett mellanläge som gör att dels står ut med honom hela vägen, men också förälskar oss i honom.
Ibland lite väl dramatiskt
Där serien tappar mig någonstans på vägen är Jennys kärleksspår som utan att avslöja för mycket tar flera vändningar. De gör det i den grad att de i slutet av dagen blir svåra att köpa. Korridoren må skildra en turbulent tid i en redan obönhörlig ålder – och det går att relatera till mycket – men jag tror den hade tjänat på att skära ner på några av Jennys skarpa svängar. Istället hade berättandet då kunnat ge ännu mer tid till kollektivets andra karaktärer och deras inre resor som är minst lika engagerande.
Sammantaget visar Molly Nutley med Korridoren att hon är en begåvad filmskapare som kan skildra historier från flera sidor av ungdomen. Förhoppningsvis får vi se mycket mer av hennes hantverk framöver.
”Korridoren” säsong 1 består av åtta avsnitt och streamas på C More.