Bröllop, begravning och dop - filmen (2021)
Himlastormande känslor i svensk julkalkon
Efter lång väntan är Colin Nutley tillbaka på biograferna med "Bröllop, begravning och dop - filmen", uppföljaren till regissörens succéserie på C More. Filmtopps Eric Diedrichs har sett filmen och varnar andra för att göra det med.
Det var länge sedan jag såg en så här dålig film, det är väl inget att hymla om. Under pressvisningen lämnade en kritiker rummet efter 45 minuter, jag har aldrig varit med om det innan. Ruggigt oprofessionellt, men nog blev jag lite avundsjuk.
Så, vad är det som är så fel med Bröllop, begravning och dop - filmen?
Precis som titeln indikerar spinner Nutley vidare på såpan med samma namn (utöver det fantasilösa tillägget "- filmen" då). Precis som man kan förvänta sig bjuds det på himlastormande känslor. Det bjuds också på usel dialog. Exempelvis bedömer seriens karaktärer "jag som är gammal känner inte för att sjunga, men ni som är unga kan sjunga" som ett lyckat julrim. Det är det inte. Det är inte ens ett rim.
I centrum står de två familjerna vi har fått lära känna under seriens gång. Alla med sina problem, och då menar jag alla. Oftast rör det sig om kärlek, den olyckliga sorten. Inget fel i det – alla har vi en inre Werther. Ibland handlar det om en bristande tillit på sin omgivning, svartsjuka, missbruk, ensamhet.
Larmar och gör sig till
Grace (Helena Bergström) gillar inte tanken på att exet Carl-Axel ska gifta sig med Viktoria (Helena af Sandberg), men hon får vänligt vänja sig. Strax efter bröllopet är det nämligen dags att fira jul och sen nyår med hela gänget, från "leva-i-nuet-Schiff" till den alkoholiserade prästen Valentin. När konflikter vädras efter middagen bäddas det för en kaosafton du inte önskar din värsta fiende.
På rollistan ser vi en klick av Sveriges skådespelarelit med namn som Helena Bergström, Marie Göranzon, Maria Lundqvist, Jan Malmsjö, Helena af Sandberg, Alexander Karim och Robert Gustafsson. Även Peter Harrysson dyker till min glädje upp på ett hörn.
MER LÄSNING:
De flesta av dem gör ett rätt bra jobb, särskilt Gustafsson och Sandberg. Problemet ligger snarare i den ovannämnda dialogen och ett konstant sensationssökande. Här slänger folk ur sig kärleksförklaringar så väl som hatdeklarationer till höger och vänster, utbyter skrik och floskler – oroa dig inte, du behöver aldrig tveka på vad någon karaktär känner eller i vad sensmoralen ligger. Sekunden efter en fällande kommentar, kommer en förklaring och i värsta fall en tillhörande tillbakablick.
Helena Bergström är medförfattare och hon har alltid varit öppen med att hon inte gör film för kritiker. Mycket riktigt, men frågan är om detta är en film för någon.
"Bröllop, begravning och dop - filmen" har svensk biopremiär den 22 oktober.