Bloodlands (säsong 1)
Gamla tragedier ställer till nya problem på de nordirländska vidderna.
Kidnappningen av en välkänd IRA-medlem blir startskottet för en resa genom en bloddränkt historia från det förflutna som - efter år av att ha puttrat under vattenytan - slutligen kokar över och ställer till en enda stor obekväm röra.
Bloodlands har till synes alla ingredienser för vad som gör ett framgångsrikt detektivdrama. Mord med politiska motiv, ett ouppklarat fall från det förflutna, och en medelålders manlig polis som slängs in i hetluften för att lösa mysteriet.
So far so good. Det är när frågorna om hur, vem och varför ska besvaras som serien misslyckas med att leverera ett trovärdigt eller särskilt engagerande svar för sina tittare. Vad som börjar med försvinnandet av en före detta IRA-medlem följs av en lite väl överdramatiserad handling som sällan känns rotad i verkligheten.
Seriens tilltänkta ankare är polisen Tom Brannick (James Nesbitt) som får i uppdrag att reda i den alltmer invecklade historian som uppdagar sig. Det är tyvärr en uppgift jag inte tycker Nesbitt klarar av på ett övertygande sätt. I ett försök till att öka mystiken i serien visar Nesbitt upp ett ständigt sammanbitet och plågat ansiktsuttryck, tyvärr misstas detta alltför ofta för en förvirrad och sömnig huvudkaraktär vilket knappast hjälper serien och tonen den försöker hålla.
Effektivt och effektfullt men inte särskilt trovärdigt.
Med det sagt så är inte Bloodlands utan behållningar. De karga nordirländska miljöerna ger utredningen en stark känsla av en hård och kall verklighet - en verklighet där det förgångna skaver som ett öppet sår och som blir alltmer infekterat ju mer man petar i det.
Just det förgångna spelar också en avgörande roll i serien. Nordirlands obekväma och ofta blodiga historia vävs tidigt in i seriens handling, och det görs både effektivt och respektfullt. Alltför ofta använder filmer och serier historiska tragedier som en krycka för att förhöja sitt eget, bristande material men här knyts det an på ett sinnrikt och värdigt sätt som också tjänar storyn.
Tyvärr räcker inte riktigt seriens plus för att väga upp för dess minus. Inbjudande miljöer och en rik historisk anknytning räcker bara en bit på vägen men vad som är avgörande i slutändan är huruvida storyn känns trovärdig, och tyvärr är svaret alltför ofta nej i Bloodlands. Sensationella twists som avslöjas i tid och otid leder till att det jag ser utspelas på skärmen helt enkelt inte känns trovärdigt, något som – tro det eller ej – inte är att föredra.
Bloodlands har premiär på C More 15 april.
MER LÄSNING: Nytt på C More i april!