Beck 45 - 58 minuter (2022)

Det var ett tag sedan, och länge trodde jag inte att jag skulle skriva detta igen, men den senaste Beckfilmen 58 minuter känns både aktuell och gjord med någorlunda skaparglädje. Filmserien, som har gått på tomgång i evigheter, lyckas äntligen att leverera ett fall som inte känns slentrian.

Visst, själva upplägget känns föga trovärdigt när Alexandra Beijer besöker morgon-TV vid exakt samma tillfälle som en exmilitär med PTSD bestämmer sig för att förvandla studion till ett gisslandrama för att komma åt en gästande, tvivelaktig entreprenör (Dag Malmberg)– men det är väl ingen som kollar på Beck för realismens skull?

Med den dramatiska situationen i centrum tvingas man att göra en mer fokuserad film, utan överflödiga karaktärer. Denna gången syns varken Kristofer Hivju eller Valter Skarsgård, vilket säkert kan vara till vissas besvikelse – samtidigt har de två föregående filmerna blivit lidande av att behöva pressa in hela Beckgruppen i en ständig fanservice.

"Kreativiteten skiner igenom"

Dag Malmberg gör en bra insats som entreprenören Tomas Tormalm, en man som köper upp fallfärdiga bostadshus och gör minsta möjliga insats för att kunna dubbla bostadspriserna. Snabba cash är mer värt än att folk inte kan betala hyran, ett ovanligt politiskt och aktuellt tema för att förekomma i Beckvärlden.

Tyvärr, får man väl ändå säga, präglas även 58 minuter av andra problem som hört massproduktionen till. Här finns rejält överdramatiska sekvenser, ojämnt skådespel och ett, många gånger, oinspirerat filmfoto. Samtidigt skiner en kreativitet igenom som gör filmen sevärd.

I den till synes evighetslånga Beck-serien är "58 minuter" helt klart en av de bättre installationerna.