.jpg?width=1600&height=675&crop=top&auto=format)
Recension: Clerks III (2022)
Mer känslor och mindre skratt i tredje "Clerks"-filmen
Kevin Smith knyter elegant ihop säcken med "Clerks III". Filmen må inte vara den roligaste av de tre – men är definitivt den mest känslosamma.
Såhär med facit i hand är det smått fascinerande hur Clerks, den första filmen om butiksbiträdena Dante (Brian O'Halloran) och Randal (Jeff Anderson) blev en sådan succé. Den blev ett slags bevis på att du kan göra en film om i princip vad som helst, så länge du har en känsla för filmmediet och en förmåga att skriva ett levande manus.
Den spelades in i svartvitt på 21 dagar och med en budget på drygt 27 000 dollar i snabbköpet där filmens regissör Kevin Smith arbetade (han fick bara filma på natten efter att butiken stängt). Därefter fick filmen premiär på åtråvärda Sundance-festivalen, plockades upp av Miramax och drog in runt fyra miljoner dollar på biograferna.
Nu, 28 år senare, släpper Kevin Smith Clerks III, den utan tvekan mest känslosamma filmen i trilogin.
Handlingen tar avstamp i att den numera medelåldriga Randal får en plötslig hjärtattack. Insikten att han lever på lånad tid samt besvikelsen över att han aldrig åstadkommit något av större värde, får honom att börja göra en film om han och hans vän Dantes liv. Med hjälp av Silent Bob (Kevin Smith) och Jay (Jason Mewes), som stått utanför butiken och sålt gräs i urminnes tider, börjar de filma och återskapa scener ur sina liv med sig själva i huvudrollerna.
Filmen är som bäst när den blickar bakåt
Det är upplagt för ett bitterljuvt farväl – och det är precis det Kevin Smith levererar. Filmen är som bäst när den blickar bakåt på det som har varit. Särskilt när Randal och Dante ska återskapa en laddad diskussion – den från första filmen när Randal utan omsvep ger Dante råd om hur han ska tackla sin livssituation – och Dante struntar i manus och i stället får ett riktigt utbrott mot sin vän. De som är bekanta med Clerks-filmerna vet att det trots deras nära vänskap alltid funnits olikheter och viss friktion mellan de båda vännerna, och här exploderar det för Dante i ett slags känslomässig kulmen för hela filmserien. Både Brian O'Halloran och Jeff Anderson visar stor skådespelarkvalitet i sina respektive roller.
Och när vi mot slutet får se delar av Randals färdiga film, där tillbakablickar från de två första filmerna vävs in, är det svårt att inte bli vemodig.
Men den grova humorn då?
Men finns det ingen av den smarta om än grova och vulgära dialog som gjorde de två första filmerna så roliga? Nja, försök görs, men för det mesta är det inte alls lika snillrikt och insiktsfullt. Faktum är att filmen i stort inte är särskilt rolig. Randals och Dantes polare Elias, som först blir Jesusfrälst och sedan besatt av Satan, är överdriven. När det gäller filmens populärkulturella referenser förekom de visserligen i de två första filmerna också, men då gjordes det med mycket mer finess än nu.
Nej, det är inte för skratten Clerks III förtjänar att ses, utan för att Kevin Smith ger sina karaktärer ett känslosamt och bitterljuvt farväl.
Filmen går att hyra på VOD-tjänsterna SF Anytime, Blockbuster och Rakuten TV.