Finding Neverland (2004)

Maken och författaren James Barrie (Johnny Depp) befinner sig i ett tidigt 1900-tal där normer är strikta. När han av slump träffar familjen Davies inspireras han till att skriva Peter Pan och kan inte sluta umgås med dem, hur dömd han än blir.

Finding Neverland är en berättelse om att inte låta oskrivna regler, som hur du är menad att bete dig, komma i vägen för den du vill vara. Hela tiden sliter vi oss mellan personen vi borde vara och personen vi önskar att vara. Barrie som är en fullvuxen man fast i en fantasivärld representerar den kampen.

När Barrie oskyldigt umgås med familjen sliter det på äktenskapet samtidigt som dåliga ord om honom sprider sig. Vi ser Barrie lycklig tillsammans med familjen Davies och gång på gång upplever de en slags magi när deras fantasifulla lekar, för dem, blir verklighet. Vi ser också hur Barrie och fru Davies (Kate Winslet) tvingas återgå till verkligheten där de båda blir utskällda för sina kontroversiella beteenden.

Jag tycker att Finding Neverland fantastiskt förtydligar hur olika vi människor tänker och hur annorlunda vi ser på varandra. Filmen fångar perspektivet från bådas håll och fördomarna däremellan på ett gripande sätt.

Vi människor är ofta nere på jorden och har ofta svårt att "flyga iväg". Finding Neverland visar oss att vi inte alltid behöver bekymra oss om tråkiga vardagligheter som städning eller om räkningen kommer kunna betalas i tid. Ibland behöver vi helt enkelt flyga iväg, om så bara i tankarna, för att uppleva den magin som gör livet värt att leva.

På många sätt är Marc Forsters film från 2004 ett fint drama med universiella diskussioner om livet och mycket däremellan.