Call Me Madame Maestro (2021)
En intressant film för en smal målgrupp.
Christina Olofsson är en regissör med både spelfilmer och dokumentärer på sin meritlista. I den sistnämnda genren ligger hon bland annat bakom "Dirigenterna" från 1987. Hennes nya dokumentär är en slags uppföljare till denna film och heter "Call Me Madame Maestro". Här får vi bland annat återbesöka flera av de kvinnliga dirigenterna från förra filmen och se vad som hänt sedan dess.
MER LÄSNING:
I denna dokumentär får vi följa ett antal kvinnor i en mansdominerad värld. Regissören Christina Olofsson återbesöker några av de kvinnor hon följde i "Dirigenterna" för över trettio år sedan som här ser tillbaka på sina framgångsrika karriärer som de pensionerat sig från. Vi får även träffa några som precis tagit sina första stapplande steg inom yrket samt ett par stycken som befinner sig mitt i karriären.
De berättar bland annat vad yrket innebär och vad som krävs av en person för att bli dirigent. Sedan berör de även ämnet att vara en kvinnlig aktör i ett mansdominerat yrke och allt som det medför.
För att till fullo uppskatta denna dokumentär bör man nog vara intresserad av dirigentyrket. Detta gör att målgruppen blir ganska begränsad, men filmen har dock några intressanta aspekter. För mig som inte hade någon koll på vad en dirigent gör, mer än står framför orkestern och håller takten, var det en ögonöppnare att se vilken viktig roll de faktiskt har. Det var även intressant att höra om kvinnornas kamp att göra sig ett namn i detta mansdominerande yrke och att det till viss del fortfarande finns skepsis kring kvinnliga dirigenter.
"Call Me Madame Maestro" har kanske inte så mycket att komma med rent filmiskt. Dess största behållning är istället inblicken i ett spännande yrke samt de färgstarka personerna vi får följa. Tyvärr verkar pandemin ha påverkat filminspelningen en del då jag inte tycker de lyckas knyta ihop filmen ordentligt. Den slutar ganska abrupt och nästan avhugget med lite förklarande text om hur Covid-19 påverkat industrin. Detta ger ett lite ofärdigt intryck, men på det stora hela är det ändå en intressant och sevärd dokumentär, speciellt om du är intresserad av orkestermusik och dirigentyrket i synnerhet.