In Bruges (2008)

Efter att ha gjort bort sig under utförandet av ett mordkontrakt beordras de två torpederna Ray (Colin Farrell) och Ken (Brendan Gleeson) att lämna landet. De skickas till Brügge, Belgiens mest välbevarande medeltidsstad för att invänta nya instruktioner.

Medan Ken försöker anamma all historia och kultur som Brügge har att erbjuda så hatar Ray deras tillflytktsort och fördriver helst tiden på någon bar eller bland vackra kvinnor. När deras chef Harry (Ralph Fiennes) så småningom hör av sig med nya instruktioner sätts plötsligt deras moral och proffessionella principer på hårda prov, gentemot varandra men även för personliga intressen.

Det är Rays fel att uppdraget misslyckades. En liten pojke blev träffad under skottlossningen och dog av sina skador. Ångesten präglar honom och han vet inte vart han ska ta vägen med sig själv. Att bara gå runt och vänta på nya orders äter upp honom inifrån och driver honom mot bristningsgränsen. En del av räddningen finner han i Chloe (Clémence Poésy) som ger honom annat att tänka på när de hamnar i situationer som till och med Ray överrumplas av. Ken försöker också vara hans klippa i stormen, men måste samtidigt bibehålla yrkesrollen med en iskall inställning gentemot sina egna tankar och känslor.

In Bruges är en mörk historia om ångesthantering och balanseringen mellan god moral och personliga intressen. Samtidigt växlar den med träffsäkra komiska inslag. Filmen bjuder på humor på hög nivå genom rappa repliker och både bisarra och fyndiga situationer som får den annars melankoliska atmosfären att lysa upp.

Mötet mellan Farrell och Gleeson är väl fungerande, även om Farrell inte övertygar riktigt lika mycket. Några gånger tappar har bort rätt sinnesstämning och förväxlar det med något annat. Hans förtvivlan och vilsenhet som hans ångest borde framkalla framstår ibland mer som rastlöshet och tristess. Han tappar tyvärr lite i trovärdighet från stund till stund. Gleeson är klockren genom hela filmen som med små kroppsliga uttryck lyckas driva sitt agerande mot nära perfektion. Fiennes spelar också sin roll mycket väl. Även om jag anser att hans karaktär är alldeles för extrem som drar fokus från filmens kärna så gör han sin roll med bravur och lyfter upp In Bruges så fort han kliver in i handlingen.