Recension: Bros (2022)

Att romantiska komedier ofta följer en väl utpräglad mall är inget nytt. Två personer träffas och efter en trevande start finner de varandra. Sedan, lagom till tredje akten, kommer någon form av motgång som nästan alltid löses i en sensationell final. 

Nicholas Stollers Bros är inget undantag.

Personligen ser undertecknad inte detta som ett problem – så länge filmen i stället har andra ess i rockärmen. Exempelvis snillrika skämt, bra dialog och huvudrollsinnehavare mellan vilka personkemin sitter som en smäck. Dessa ingredienser finns bara till viss del i Stollers film, vilket gör att betyget blir lägre. 

För när den frispråkiga Bobby (Billy Eichner) möter den mer lågmälda Aarons (Luke Macfarlane) blick tvärs över klubbdansgolvet, är det snart ganska lätt att lista ut vartåt filmen bär.

Mer fånigt än roligt

Hur som helst har Bros några klart kul scener. Som när Bobby och Aaron försöker genomföra en trekant – som i själva verket utvecklas till en fyrkant då ytterligare en snubbe bjuder in sig själv och mer stör än deltar i akten. Eller när Bobby ska träffa Aarons föräldrar och det mellan honom och mamman, som är lärare, uppstår en hätsk diskussion om varför hon inte lär ut mer gayhistoria till sin mellanstadieklass.

Utöver det framkallar filmen inte så mycket mer skratt eller andra känslor heller för den delen. Det är liksom bara sådär småkul hela tiden och tugget mellan Bobby och Aaron, som grundar sig i att den ene är lite mer beta och den andre lite mer alfa, blir aldrig så kul och snillrikt som det hade kunnat bli med bättre manus och regi.

Jag menar, när Bobby helt plötsligt får ett infall att injicera testosteron i stjärten och börja lyfta vikter, bara för att han tror att det är vad Aaron vill ha, så blir det tyvärr mer fånigt än roligt. Det är faktiskt märkligt att filmskaparnas humoristiska fingertoppskänsla som är uppenbar i vissa scener helt uteblir i andra. 

Många bra romantiska filmer den senaste tiden

De senaste åren har vi verkligen skämts bort med riktigt bra romantiska filmer, både mer finstämda men också rena och skära komedier. Love, Simon (2018), Palm Springs (2020), Jag vill ha dig tillbaka (2022) och den närmast banbrytande och enastående vackra Världens värsta människa (2021), för att nämna några. Jämfört med dessa håller inte Bros måttet. Den har helt enkelt inte tillräckligt många filmiska kvaliteter för att urskilja sig i den oändliga oas av romantiska komedier som finns att tillgå.

Bros har biopremiär den 28 oktober.

Mer läsning: 

• Populäraste biofilmerna just nu!
• Svenska biofilmerna du inte får missa hösten 2022
• Recension: Black Adam (2022) – "Vad är det jag precis har bevittnat?"