Breathe (2014)

Hemma hos Charlie (Joseéphine Japy) är föräldrarna i full färd med att separera. Vilken gång i ordningen det är denna gång kan nog ingen i familjen svara på. Charlies föräldrar var bara arton år när de fick henne vilket har bidragit till en annorlunda familjerelation där alla är mer som kompisar.

I skolan kan Charlie slappna av mer och vara som vilken vanlig tonåring som helst. En dag kommer en ny elev till klassen, Sarah (Lou de Laâge), som har tvingats flytta hem från Nigeria där modern jobbar kvar. Något är väldigt speciellt med Sarah och ganska omgående bjuder hon in sig själv till Charlies hem. Innan Charlie vet ordet av har hon fått en ny bästis som hon fullständigt älskar. Sarah är orädd, rebellisk och ja, nästan exotisk i sitt sätt att vara. Även Charlies mamma, Vanessa (Isabelle Carré), gillar henne och får faktiskt ett allt bättre självförtroende tack vare hennes närvaro.

På höstlovet åker Sarah med Charlies och hennes mamma ut på landet för att hälsa på gamla bekanta till Vanessa. De dricks vin, röks kopiösa mängder cigarretter och folk festar hela tiden. Stämningen är på topp och Charlie har aldrig varit lyckligare. Så sker någonting, Viktoria blir plötsligt väldigt förändrad i sitt sätt att vara mot Charlie. Hon är avvisande och snarstucken. Dessutom vill hon nästan bara umgås med Charlies mamma.

Väl tillbaka i plugget och i vardagen fortsätter Viktoria vara underlig. Från att umgås nästan konstant och delat alla hemligheter med varandra, tar hon allt mer öppet avstånd från Charlie. Hon börjar bli rent av elak. Charlie fattar absolut ingenting, vad har hon gjort för fel?

Relationen som uppstår mellan de unga tjejerna är en fascinerande resa att följa. Inledningsvis övergår vänskapen till att nästan bli en rent av passionerad kärleksrelation och jag blir väldigt överraskad över de tvära kast som sedan sker i berättelsen. Inte heller jag kan förstå fenomenet Sarah, men jag anar ett mörker.

Denna förvirring som uppstår hos Charlie känner man verkligen för. Hon slits mellan sina känslor och har ingen att prata med. Hennes gamla vänner försöker, modern gör vad hon kan men Charlie förblir inåtvänd. Dessutom är hennes tillbakadragenhet förmodligen en effekt av föräldrars av-och-på förhållande, vilket ger en annan dimension till berättelsen.

Regissör Mélanie Laurent använder de vanliga huvudingredienserna för ett tonårsdrama: kärlek,vänskap och svek men ack vad starkt emotionellt berättat det där. Filmen målar upp ett psykologiskt insiktsfullt porträtt av maktbalansen i en kvinnlig vänskap, i en ålder där allt kan tyckas vara på liv och död. Man känner igen signalerna från sin egna tonårstid.

Jag vill dock inte kategorisera Breathe som en renodlad tonårsfilm, för filmen visar sig bjuda på så mycket mer än vad jag först inbillade mig. Att komma med något oväntat och chockera, är en egenskap som inte ska underskattas. Slutet tar verkligen andan ur en.

Fotnot: Regissören Melanie Laurent är även skådespelare. Hon har bland annat medverkat i Inglourious Basterds (2009)