Recension: Breaking Social (2023)

Vi har hört det förut. De rika blir att rikare och folket – som bygger landet – utnyttjas lika hårt som skövlingen av planetens naturresurser. Under den drygt en och en halv timme långa speltiden som utgör Breaking Social skildras olika livsöden hos människor som tagit upp kampen för orättvisor. 

I Malta försvinner en journalist efter en kritisk granskning av statsmakten. En lärare i USA berättar om deras fackliga kamp för högre lön. Multigiganten Amazon får en känga genom rösten från några arga arbetare och från Chile skildras konstnärliga uttryck och kvinnornas röster att uppmärksam orättvisor.  För oss i Norden är det ingen nyhet med fackligt rörelser och stå upp för orättvisor, men så ser det inte ut globalt.

"Känns som ett sökande efter den riktiga berättelsen"

Jag har tyvärr svårt att känna ett riktig engagemang för Gerttens senaste dokumentär. Det spretar för mycket åt olika håll där varje skildring aldrig blir riktigt intressant.  Ambitionen att måla brett med röster och små berättelser från världens olika hörn blir till en hoppandes och spretig svepning. Dokumentären känns mer som ett sökande projekt efter den riktiga berättelsen, som aldrig infinner sig.

Tempot är långsamt. Flera av de medverkande får antingen för lite utrymme att fördjupa sina egna berättelser. Eller så får de sakkunniga för mycket speltid. Ibland presenteras luddiga teser om ”systemet”, som tenderar att dra mot det konspiratoriska hållet. Här skulle någon form av motpart gärna fått ett utrymme till bemötande.

Det finns glimtar av något stort på gång där historien om medborgarskap till salu för de rika är riktigt intressant. Där avancerad skatteplanering med korruption på högsta nivån genom agenter är spännande. Men just som det börjar bli engagerande släpper Gertten spåret rakt av, och flera frågor förblir obesvarade. 

"Breaking Social" saknar tyvärr även en riktigt avslutning, där den klichéartade dansaren bara är tröttsam.