Bölgen (2015)

Geologen Kristian (Kristoffer Joner) med familj, är i full färd att flytta från den lilla byn Geiranger eftersom han precis har fått ett nytt jobb inom oljebranschen i Stavanger.

Han kommer att sakna sin gamla arbetsplats, en fjällstation vid Åkerneset, där han har arbetat med att bevaka de instabila fjällen runt den lilla byn Geiranger. Till historien hör att det förkommit en del stora jordskred i fjällen. Förutom att det lilla samhället har berg omkring sig, ligger byn också vid en fjord. Om allt för stora jordskred sker och för mycket sten åker ner i fjorden på samma gång, finns det en risk, om än minimal, att en tsunami kan bildas och skölja över Gerianger. Det har hänt förr och det kommer förmodligen att hända igen, frågan är bara när?

Av olika anledningar befinner sig Kristian och dottern Julia (Edith Haagenrud-Sande) i sitt gamla hem, en bra bit utanför Geiranger Hotell, där hans fru Idun (Ane Dahl Torp) arbetar och sonen Sonder (Jonas Hoff Oftebro) har tagit in på ett rum. Precis innan Kristian ska somna ser han signalerna som ingen annan ser. Något allvarligt håller på att hända med fjället. Det rör på sig. Ett enormt jordskred är på väg ner i fjorden. Sedan händer det..

Filmen Bölgen har katastrofgenrens alla kännetecken. Kristian är den ende som fattar att en katastrof håller på att hända. Han motarbetas av en chef in i det sista. Personer i hans omgivning slutar tänka och fattar bisarra beslut. Och han måste ständigt rädda sin familj från faror. Lägg till en stundtals klichéfylld dialog samt några extrema stereotyper i rollbesättningen. Men gör detta något egentligen?

Nja, det man påverkas av är framförallt kvalitén på dramaturgin. Innan allt väl brakar loss blir det för övertydligt vart handlingen ska ta vägen. Utvecklingen av de olika karaktärerna samt händelseförloppet blir lite väl förutsägbara. Dessutom är skildringen av Kristians familj, i början av filmen, plastigt framställd. Det saknas ett trovärdigt engagemang mellan familjemedlemmarna.

Däremot när väl helvetet brakar loss, blir Bölgen stundtals riktigt spännande. Fokuset flyttas från den svaga familjeskildringen till en berättelse om överlevande.

Med en galet vacker miljö (höga fjäll och djupa dalar), snyggt foto, proffsig ljudsättning och faktiskt, bra specialeffekter blir Bölgen mot slutet en riktigt spännande historia. Det finns flera scener som verkligen tar fram en klaustrofobisk känsla.

Jag tycker också att det är ett modigt val av vårt grannland att våga göra en sådan här sorts film. Produktioner i katastrof-genren görs nästan uteslutande bara i Hollywood-format, med en mycket större budget. Det märks att Bölgen inte har samma ekonomiska medel till sitt förfogande. Själva skildringen av katastrofen får inte speciellt mycket speltid. Kanske är det därför som den svaga inledningen får ett så pass stort utrymme och inte har klippts ner hårdare.

Likväl är Bölgen, med skandinaviska ögon mätt, en klart sevärd film I TV-soffan i höst.

Bäst: Blir riktigt spännande när Idun och sonen Sondre tvingas fly in i ett skyddsrum.