
Recension: “Bob Trevino Likes It” (2025) – sorglig berättelse om vänskap
Skådespeleriet glänser i film om oväntad vänskap
Ett känslosamt drama om en ung ensam kvinna som efter ett bråk med sin pappa söker kontakt och genom Facebook råkar bli vän med en stel och godhjärtad man med samma namn. Filmtopps Melwin Svalin recenserar “Bob Trevino Likes It”.
Barbie Ferreira och John Leguizamo spelar mot varandra
Den nya biofilmen ”Bob Trevino Likes It” följer det 25-åriga vårdbiträdet Lily Trevino (Barbie Ferreira) – en ensam person som söker efter samhörighet. När vi träffar henne försöker hon berätta om sitt liv för sin pappa Bob Trevino (French Stewart), men ignoreras till förmån av hans egna dejtingliv. Ett misslyckat psykologbesök och en avslöjande middag med en av hans dejter leder till att pappan bryter kontakten med henne. När Lily ändå söker kontakt med pappan via Facebook hittar hon en annan mycket trevligare man med samma namn.
Den nya Bob Trevino (John Leguizamo) står i stark kontrast mot den kupongsamlande och cyniska pappan. Han är istället hjälpsam och värdesätter varenda ögonblick de har tillsammans – till skillnad från pappan som klippte bort Lily från fotoalbum för att en kvinna som han hastigt dejtade inte tyckte om barn. När det blir problem med Lilys brukares toalett och hon frågar om hjälp, mynnar hennes kontakt med Bob ut i en träff.

Dramakomedi, eller hur var det?
Trots att filmen beskrivs som en dramakomedi tror jag att jag – med undantag för de första tjugo minuterna – grät betydligt mer än vad jag skrattade. Relationen Lily har med sin pappa Robert är så pass sorglig att den blir komisk, även samtalet med psykologen. Det väcker sympati men samtidigt småskratt över hur absurt det är. Även om jag ser mer drama i filmen än komedi, är det ett val som känns rätt.
Personligen har jag svårt att bli indragen i filmer och serier som förlitar sig mycket på meddelanden och telefonsamtal, men här var det inga problem alls. Tvärtom är de scener när Lily och Bob chattar med varandra engagerande och laddade med känslor.
Lilys vilja är också relaterbar, att vilja nå ut, bli hörd och förhoppningen om att någon svarar och ser en, samt förkrosselsen när det inte sker. Dessa scener, trots att hon sitter bakom en mobil- eller datorskärm, bärs verkligen upp av Ferreiras skådespel. Det går inte att undvika tycka synd om henne, eller glädjas åt hennes framsteg.

Två underhållande skådespelare får välförtjänt skärmtid
Det är riktigt kul att få se Barbie Ferreira skina i rampljuset. Trots en stark insats i serien Euphoria har hon hamnat i skymundan av de större namnen. John Leguizamo är en sån skådespelare som man direkt känner igen när man ser honom på duken, men utan att någonsin komma ihåg hans namn. Hans insats som den godhjärtade och stela Bob har gjort att jag aldrig kommer glömma namnet igen. Hans värme kunde kännas genom skärmen.
Storyn är fint skriven och sammanhållen, och hade det inte uttryckligen stått att filmen var baserad på verkliga händelser så jag nog inte kunnat undgå att känna att händelserna i filmen är för osannolika för att kunna hända – till och med i en filmvärld som har möjligheten att dra ut på svängarna.
”Bob Trevino Likes it” har svensk biopremiär den 2 maj.