Bleed for This (2017)
Efter ett antal misslyckade matcher paras den unga boxaren Vinny (Teller) ihop med den alkoholiserade tränaren Kevin (Eckhart). Med hjälp av mycket hård träning lyckas Vinny ta sig tillbaka in i rampljuset och det dröjer inte länge innan han tar hem mästarbältet i mellanvikt.
Vinnys glädje blir dock kortvarig när han efter segern hamnar i en bilolycka som är nära att kosta honom livet. Med en bruten nacke får Vinny veta att han aldrig kommer att kunna boxas igen. I sex månader tvingas han att bära en stor metallställning runt sin överkropp för att hålla upp sin nacke. Vinnys familj och vänner förbereder sig för ett liv bortom boxning, titlar och rikedom. Men Vinny har inte gett upp hoppet. Mot doktorns rekommendationer börjar han sakta men säkert att träna upp sig, i ett försök till att snart ta sig tillbaka upp i ringen.
Bleed for this är the underdog story av alla underdog stories - baserad på den otroliga verkliga händelsen om Vinny Pazienza som bara 13 månader efter att fått nacken bruten, tog sig tillbaka in i den professionella boxningen. Även om filmen på många sätt är fascinerande med många fina skådespelarprestationer så lyckas den tyvärr inte med att påverka mig känslomässigt Och det finns nästan ingen sorts film som berör mig lika mycket som en bra boxningsrulle.
Under 2000-talet har vi blivit bortskämda med filmer som The Fighter, Creed, Million Dollar Baby, Cinderella Man och Ali. Eftersom boxningsfilmen ofta är en liknande historia med små variationer är regin och skådespeleriet en helt avgörande faktor för hur minnesvärd filmen blir. Tyvärr har regissören Ben Younger spelat ett väldigt säkert kort under denna produktion...
Vad gäller boxningsscenerna finner jag dem varken särskilt underhållande eller saknar spännande. Och trots att samtliga skådepelare agerar på en hög nivå så har heller inte de dramatiska scenerna särskilt stor inverkan på mig. Karaktärerna är sympatiska och jag hejar på dem men dem blir aldrig riktigt utforskade på djupet. Vi får i några scener se att Kevin har alkoholproblem och att Vinny har spelproblem men detta är ingenting som konfronteras, problematiseras eller ordnas upp.
Miles Teller har influerat delar av sin egen persona i Vinny och det gör han utmärkt. Likt många av hans tidiga roller så lyckas Teller än en gång spela ”the likeable douchebag” på ett karismatiskt sätt. Aaron Eckhart har skaffat sig både ölmage och världens högsta hårfäste inför rollen som Kevin. Han bjuder på en fin prestation och är nästintill omöjlig att känna igen. Men bäst av samtliga skådespelare är Ciáran Hinds, som spelar Vinnys kompromisslösa pappa Angelo. Angelo och Kevin fungerar som två moralkompasser för Vinny. Trots övriga karaktärsbrister har de tre en intressant personkemi.
I och med att skådespelerskan Katey Sagal har spelat ikoniska mamma-roller i tv-serierna Våra värsta år och Sons of Anarchy såg jag fram emot att se henne tackla rollen som Vinnys mamma. Tyvärr får varken hon eller någon annan kvinnlig karaktär någon större plats eller tid att synas. Det är tråkigt att se en skådespelerska av hennes rang bli så underanvänd.
Trots min kritik summerar jag Bleed for This som en klart godkänd film. Historien är otroligt inspirerande och osannolik, men framförandet av berättelsen känns stundtals utdraget och halvdant. Även om Teller inte når upp till Whiplash-nivå är detta ändå en av hans bättre prestationer. Som ett stort fan av boxningsgenren är det svårt att inte jämföra Bleed for This med en film som The Fighter. I den kampen förlorar Bleed for this på en klar Knockout.