Recencion: Black Dog (2025) – ”fantastiskt fint” om människans bästa vän

Vi kastas tillbaka i tiden till den 17 juni 2008, endast 58 dagar från OS i Peking. Vi befinner oss i Chixia, ett färglöst och dystert samhälle i Kinas utkant. Vad som en gång var händelsernas centrum och en plats för glädje, har negligerats i över ett årtionde och fått en mystisk grå hinna över sig. Staden är bara en skugga av sitt forna jag och har övergivits av majoriteten av sin befolkning som tagit sitt pick och pack, men lämnat kvar sina hundar. Nu kryllar staden av herrelösa hundar som måste bort innan mästerskapet går av stapeln. 

Det är här Lang (Eddie Peng), kommer in i bilden. Han är en tystlåten man på väg tillbaka till sin hemstad för att återintegreras i samhället efter att ha avtjänat ett längre fängelsestraff. Rätt så snabbt lyckas han få ett arbete i en patrull som ska rensa bort hundarna. Stadens medborgare ges ytterligare uppmuntran att vara med i jakten när en prissumma på 1 000 yuan utlovas för att fånga en svart, mager hund med rabies som förpestar invånarnas vardag. 

Lang hittar hunden utan någon större ansträngning, men innan han hinner reagera har han blivit biten av hunden och läget ser minst mörkt ut. Febrig och yr tar han ett livsviktigt beslut. 

Hans plan? Att hålla koll på hunden och genomföra en så kallad tio dagars övervakning. Lever han efter en vecka har han inte rabies och då kommer han överleva. Under veckans gång utvecklas en fantastiskt vacker relation från vad som började som en katastrof. Hunden följer honom som en skugga, aldrig på mer än en armlängds avstånd. 

Identitetslös början

Hade jag inte fått i uppdrag att recensera Black Dog, vet jag inte om jag hade fortsatt titta efter tio minuter – inledningsvis händer det nämligen på tok för lite. Samtidigt förstår jag regissören och manusförfattaren Guan Hus vision nu i efterhand.

Det är en inledning som används mycket väl för att introducera och etablera huvudpersonens karaktärsdrag. Publiken får i lugn och ro göra sig bekant med den mycket introverte mannen som gärna håller sig för sig själv och sparar på sina ord in i sista sekund. Det är tydligt att Guan Hu vill introducera Langs underliga personlighetsdrag och samtidigt etablera att Lang inte riktigt förstår sig på människor.

Min fråga är däremot om det inte är på publikens bekostnad och om det inte var möjligt att fastställa denna information på ett mer engagerande sätt? Det blir annars att man sitter, stirrandes på klockan och undrar när berättelsen ska ta fart. 

Guan Hu väljer att gå emot strömmen, istället för att överväldiga publiken med ny information och nya intryck, tar han en lugnare väg. Ett tillvägagångssätt som alltså både blandar och ger, och som till en början ser ut att skjuta honom i foten. Det krävs mycket tålamod för att komma in i handlingen och ta sig igenom de första 40 minuterna, men om du lyckas ta dig över den tröskeln får du en mycket trevlig belöning. Du får möjligheten att bevittna en fantastiskt fin berättelse och relation där varken ord eller meningsutbyte behövs.

LÄS OCKSÅ: Nya biopremiärer i maj 2025 – Filmtopp listar alla höjdpunkter

En fantastisk relation

Filmens höjdpunkt är utan tvekan den fantastiska relation som skapas mellan Lang och den herrelösa hunden. Där förtjänar både Eddie Peng och Guan Hu sina lovord. En film och berättelse som sannerligen får publiken att förstå uttrycket: "en människas bästa vän".

Det kanske verkar löjligt, men jag fortsätter att häpna av hundens fantastiska insats och personen som är ansvarig för den prestationen förtjänar en redig klapp på axeln. 

Den stora frågan: Glömmer vi filmens första 40 minuter? Ja, till en viss del! Den långa resan förhöjer känslan av att äntligen komma fram. Den något långrandiga inledningen hjälper publiken att förstå huvudpersonens främsta karaktärsdrag och bygger upp en stadig grund för filmens slut och absoluta höjdpunkt. 

”Black Dog” har svensk biopremiär den 2 maj.