Ben Is Back (2018)

Filmen, som är baserad på memoarer av David och Nic Sheff, skildrade hur en familj tvingades handskas med sonens metamfetaminberoende. Relationen mellan fadern David och sonen Nic stod i fokus och vi fick följa de många olika stegen i Nics process att bli drogfri.

Ben Is Back – svensk premiär under Göteborgs filmfestival – har på sätt och vis en liknande tematik. Här skildras hur en mamma (Julia Roberts) och hennes drogberoende son (Lucas Hedges) återanknyter till varandra under en ödesdiger julaftonskväll. Men där Beautiful Boy tenderade att bli lite väl sentimental, lyckas Ben Is Back skapa en laddad stämning som håller i sig från första till sista bildrutan.

Filmen är intensiv och utspelas i stort sett under ett avgörande dygn. Tonårsgrabben Ben dyker oväntat upp hos sin familj på julaftonsmorgon. Han är vid gott mod och drogfri sedan ett par månader tillbaka, tack vare kontinuerlig behandling. Familjens reaktion kan beskrivas som en blandning av glädje och oro. Å ena sidan gläds mamma Holly åt att ha sin son hemma, å andra sidan vet hon vilka risker det finns för återfall. Därför gömmer hon snabbt undan alla piller och smycken som Ben kan tänkas stjäla om begäret efter droger tar över.

Ben vet vilken risk han tar genom att komma hem såhär tidigt i rehabiliteringsprocessen. Lucas Hedges briljerar som han gjort i flertalet filmer de senaste åren. Han lyckas skildra sin karaktärs ångest på ett högst trovärdigt sätt. Vi lider med honom när han får en ångestattack på vinden där han brukade gömma droger, eller när han stöter ihop med en gammal kompis som utbrister: ’’Jag trodde du var död!’’.

Även Julia Roberts är fantastisk i rollen som Bens mamma. Hon tvingas vara stenhård mot sin son och hålla honom under uppsikt och vi förstår varför. Det framkommer bland annat att Ben sabbat julen för familjen två gånger tidigare. På ett övertygande sätt lyckas Roberts ingjuta en stor dos av moderlig kärlek i sin karaktär. I en scen envisas hon med att visitera sin son innan hon låter honom gå in i ett omklädningsrum. ’’Det här är förnedrande’’, utbrister han. ’’Nej, det är kärlek’’, svarar hon. Ett replikskifte som fångar hur mycket hon bryr sig.

Så småningom utvecklas filmen till en thriller, när Holly och Ben tvingas ut på en bilresa mitt i natten. Under resan konfronteras Ben med gamla plågoandar samtidigt som hans mamma får en mer nyanserad bild av det helvete som hennes son har levt i. Den utmärkt skildrade relationen mellan sonen och mamman är vad som gör det här till en rysligt bra film.