Ben-Hur (2016)
Ben-Hur utspelar sig i Jerusalem och skildrar en konflikt mellan den judiske prinsen Judah Ben-Hur (Jack Huston) och hans romerska adoptivbror Messala Severus (Toby Kebbell). Adoptivbrodern känner sig inte välkommen i det judiska hemmet trots en god relation med Ben-Hur och ger sig ut i krig för den romerska staten. När han flera år senare återvänder gör han det som uppskattad officer, med uppdraget att rensa upp Jerusalems gator från fiender till den romerska staten.
Ben-Hur försöker inledningsvis vara neutral kring det hela, men det visar sig vara lättare sagt än gjort. Det slutar med att hela familjen blir tagen som fångar och Ben-Hur blir skickad som slav till den romerska flottan. Men han är fast besluten att återvända och hämnas.
LÄS MER: Fler bioaktuella filmer nära dig!
Lew Wallace grundhistoria är mycket stark. Vad som är synd är att Bekmambetov och kompani inte är skickliga nog att framföra den på ett förtjänstfullt sätt. Under resans gång märks det flertalet gånger att det brister rent hantverksmässigt. Det är för mycket snabba klipp och skakig kamera. I vissa scener hinner man inte riktigt uppfatta vad som egentligen händer, speciellt under filmens mer intensiva stunder (läs:kapplöpningsscenerna).
Effekterna är bristfärdiga, CGI:n försämrar istället för att komplettera. Även filmens skådespelare känns överlag träiga och malplacerade, speciellt Jack Huston i huvudrollen som Ben-Hur. Han har det stundtals svårt att vara övertygande på det emotionella planet. Morgan Freeman spelar som vanligt stabilt i en biroll som vadslagare. Rollsättningen av honom känns dock som ett "billigt" (troligen inte) knep av producenterna, i syfte att ge filmen ett tungt och välbekant namn i rollistan.
Hur som helst finns det också aspekter som jag uppskattade med filmen. Konflikten som målas upp mellan de två bröderna tycker jag känns äkta och det är här det brinner till. Under stunderna när börderna integrerar med varandra är filmen som bäst, mycket tack vare manusförfattarna Keith R Clarke (The Way Back) och John Ridley (Oscarsvinnare för manuset till 12 Years a Slave) insats. Ytterligare en sak som jag uppskattar med filmen är det försiktiga tempot i berättandet. I vissa filmer av liknande kaliber – ett gott exempel är Ridley Scotts misslyckade äventyrsfilm Exodus: Gods and Kings (2014) – staplas actionsekvenser på varandra i syfte att dölja ett dåligt manus. Här lägger Bekmambetov även fokus på det verbala, vilket är tur med tanke på de bristfärdiga specialeffekter filmen har.
LÄS OCKSÅ: Bästa filmerna 2016!
För att dra ihop säcken är Ben-Hur ett helt okej matinéäventyr som duger att slötitta på i soffan en söndagskväll. Man skall inte förvänta sig något extra men underhållningsvärdet håller åtminstone uppe mitt intresse i två timmar. Känslan av B-filmproduktion finns där hela tiden, dock tycker jag att det finns en tillräckligt intressant premiss för att filmen ska vara sevärd. Mycket tack vare den starka grundhistorien, som inte ens regissören av Abraham Lincoln: Vampire Hunter kan köra helt i botten.
