Battle of the Sexes (2017) – Spännande men inte rolig

Kvinnorörelsen (Women’s Liberation) i USA kom igång på 60-talet. 1973 blev tennisspelaren och världsettan Billie Jean King (Stone), en förkämpe för rörelsen. När det visar sig att de kvinnliga spelarna kommer att få mycket sämre betalt än de manliga den stundande säsongen, bestämmer hon sig för att starta sin egen turnering. Efter lite om och men får hon ihop en, vilket gör att före detta tennisproffset och småfifflaren Bobby Riggs (Carell) tar tillfället i akt att utmana Billie Jean och de andra kvinnliga tennisspelarna.

Battle of the Sexes är alltså baserad på verkliga händelser som ägde rum 1973. Filmen känns dock lika aktuell idag. Visst, männen som uttalar sig i filmen försöker inte ens dölja att de inte tycker kvinnor är lika duktiga som män, men det känns ändå inte som att mycket har förändrats. Billie Jean uppger gång på gång att det handlar om respekt, vilket faller på döva öron hos männen. Då detta är en sportfilm utmynnar det hela så klart i en tvekamp på tennisbanan. Och det blir rätt spännande, även om klippen från matchen är lite väl snabba.

Billie Jean är en idealist och en sann sportskvinna. Hon är gift med Larry (Stowell), men hennes prioritet är alltid tennisen. Hon vill att alla kvinnliga tennisspelarna ska få lika mycket respekt, pengar och prestige som de manliga. Hon kämpar hårt för detta. Kampen, som utspelar sig både i media och på tennisplanen, är spännande att följa.

En gång i tiden vann Bobby ett antal titlar, inklusive Wimbledon. Han har alltid varit lite av en småfifflare. För honom handlar matcherna om prestige, pengar och att hitta den där ”vinkeln” som alla småfifflare letar efter. Genom att utmana kvinnorna blir han en ”förkämpe” för alla män som tycker att kvinnorna aldrig kommer förtjäna lika mycket respekt, pengar och prestige som männen. Men han tror ju inte på det själv. För Bobby handlar det om Bobby.

Battle of the Sexes hade kunnat bli så mycket mer. Allt som behövs för att göra någonting riktigt bra finns här. Filmen bygger på en sann historia som är spännande och lite lustig, och som dessutom utspelar sig i en viktig tid för kvinnorörelsen. De två huvudrollerna spelas av skådespelare som fått igenkänning både för sina komiska och dramatiska talanger. Stone och Carell var nominerade till varsin Golden Globe i kategorin bästa musikal eller komedi. Detta känns lite konstigt, eftersom vi endast får skymta deras dramatiska talanger. Filmen har dessutom problem med tonen och tempot.

En film som har titeln Battle of the Sexes och handlar om en tvekamp mellan en förkämpe för kvinnorörelsen och en självutnämnd manschauvinist, borde vara rolig. Men det är den inte. Carell larvar sig en hel del, men det är aldrig mer än lite smålustigt. Vill ni se en sportfilm med skruvad humor tycker jag ni ska kolla in I, Tonya.

Billie Jean King är homosexuell. I filmen får vi se hur hon inleder ett förhållande med en kvinna. Detta är en viktig aspekt av karaktären, men är så banalt porträtterad att det känns som ett litet sidospår som inte hör hemma i berättelsen. Detta drar ner tempot en hel del. Bobby Riggs struliga privatliv får också uppmärksamhet. Men det är för lite för att ge oss en inblick i karaktären. I slutet av filmen känns han underutvecklad. Det hade nästan varit bättre om de gjort om rollen till en biroll, som ägnats ännu mindre uppmärksamhet, då hans främsta syfte i filmen är som en pajas och manlig ”förkämpe”.

Stone och Carell har egentligen haft för lite att jobba med, men lyckas ändå rätt bra i sina respektive roller. Och Battle of the Sexes kommer i slutändan rätt långt på sitt budskap, som är välformulerat och tydligt. Dessutom är det spännande att följa kvinnornas kamp för lika rättigheter, vilket känns lika aktuellt idag som det gjorde 1973. Tyvärr, kanske ska tilläggas.

Är du mer intresserad av bra filmer från 2017 kan du här läsa om de bästa från just det året.