Barndom (2017)

Margreth Olin slog igenom med dramat Engelen, som det året valdes till Norges Oscarsbidrag. Den nådde dock inte hela vägen fram till galan men fick istället motta priser på andra håll. Bland annat vann den för bästa nordiska film på Göteborgs Filmfestival. Sedan dess har hon helt och hållet ägnat sig åt dokumentärer och där är det förra årets Mannen från Snåsa som fått störst uppmärksamhet.

I hennes senaste dokumentärfilm, Barndom,  får vi följa en grupp barn i förskolan Aurora Steinerbarnehage på Nesodden utanför Oslo. Här är det som att tiden har stannat för länge sedan. Barnen leker i skogen och tillverkar sina egna leksaker. Inte en iPad så långt ögat når. Skillnaden på denna och många andra förskolor är att de inte fokuserar lika mycket på lärande, utan låter barnen leka och vara just barn.

Här har vi samlat andra dokumentärer och svenska filmer från 2017 - massa filmtips!

Margreth Olin lyckas beröra mig djupt med sina dokumentärfilmer. Det var i och för sig mer oväntat med hennes förra film Mannen från Snåsa som handlade om en äldre man som botade sjuka med någon slags healing, vilket jag egentligen inte alls tror på. När jag satte mig för att titta på Barndom, var mina tårkanaler redan förberedda på att få jobba lite. Detta med tanke på att jag själv har två barn i samma ålder som dem i filmen. Nu vill jag dock poängtera att Barndom absolut inte är någon gråtfest. Det var mest i slutet av filmen då barnen gör sin sista dag på förskolan som känslorna svallade över för mig. Utöver de känslomässiga aspekterna är Barndom dessutom en väldigt iögonfallande film. Med vackert foto visar Margreth Olin upp den norska landsbygden i all sin prakt.

Eftersom det är barn vi har att göra med här innehåller även Barndom några av årets skönaste karaktärer, som dessutom levererar flera av årets bästa filmcitat. Eller vad sägs om guldkorn som ”Titta! Den är röd, som en röd telefon”, eller den moderna klassikern ”Jag tycker om att jobba med arbete”?