Baby-Bossen 2: Familjeföretaget (2021)
När Krösus Sork blir hjälte
Uppföljaren till succén "Baby-Bossen" går nu på bio. Filmtopps Eric Diedrichs tänker på Krösus Sork och Joakim von Anka.
Tim och Ted från förra filmen har vuxit upp. Medan Tim har bildat egen familj och är lite av en töntig farsa, fortsätter Ted att vara en sylvass affärsman. De båda bröderna tål inte varandra, men då och då kommer Ted förbi och skämmer bort sina brorsdöttrar med sjuka dollarbuntar rätt i näven - något de älskar honom för.
Hur mycket de än hatar varandra måste bröderna snart lära sig att samarbeta. Det visar sig nämligen att den yngre dottern i själva verket är en boss-baby, kostym och allt, med ett viktigt uppdrag – att stoppa en galen rektor från att ta över världen. Med hjälp av en magisk välling förvandlas Ted till en baby och Tim till en ung pojke och i sina nya kroppar ska infiltrera skolan i fråga.
Efter en hyfsad inledning med viss självmedveten ironi blir det mest bara stim och stök i resterande 90 minuter, med samma fantasilösa skämt som återfinns i princip varenda animerad familjefilm. Slomo-scener där folk flyger kors och tvärs till en välkänd popsång, oskyldiga varelser (i detta fallet bebisar) som plötsligt visar sig vara läskiga/våldsamma/farliga/whatever, intryckta referenser som ska roa de vuxna (här droppar man "Kobra Kai" i förbifarten) osv.
Mer guldfisk mindre allt annat
Röstskådespelarna gör rätt bra ifrån sig. Bäst är Jeff Goldblum som den galna rektorn och jag glädjer mig över att Liza Kudrow är med på ett hörn. Dessutom är det rätt kul de första tre gångerna en unge låter som Alec Baldwin, men hela "höhö-här-är-en-bebis-som-låter-som-en-vuxen" fungerar inte som ett stående skämt.
Familjefilmer brukar präglas av någon sorts sensmoral – ofta om att våga vara sig själv eller att vi är som starkast när vi arbetar tillsammans. Så är det även här med, det är bara att moralkakan innehåller alldeles för lite av för många ingredienser. Samtidigt som bröderna ska lära sig att blod är tjockare än vatten kläms det in kritik mot smartphones och den äldre generationen som har fuckat upp klimatet. Sen så har vi hela grejen med kapitalismen där filmen friskt pendlar mellan att förespråka och fördöma.
MER LÄSNING:
I gymnasiet bjöd en kompis på en spaning: i "Sossesverige" är Krösus Sork skurk och i "kapitalist-USA" är Joakim von Anka hjälte – två rika knösar som visar på hur vi som småbarn indoktrineras i olika synsätt. Kanske är det Bamses fel men det finns ingenting med "Baby-Bossen 2" som jag uppskattar. Eller vänta lite, nu ljög jag. Ena dottern har en märklig guldfisk som är rätt kul – synd bara att den är med i 10 sek.
Baby-Bossen 2: Familjeföretaget går nu att se på bio.