Aya och Häxan
En ny sorts hjältinna från Studio Ghibli.
Studio Ghibli förknippas med ärliga och snälla protagonister, söta djur och fantastisk animation. I deras senaste släpp är det helt andra bullar.
Aya (Taylor Henderson) är en ettrig liten flicka som har alla runt sitt finger på barnhemmet. Hennes mamma lämnade henne där som bebis och lovade att hämta henne när de tolv häxorna slutar jaga henne. Den sista lilla detaljen förblir okänd för Aya, vilket förmodligen är en av de många orsakerna hon vägrar låta sig adopteras. Varför skulle hon vilja flytta till en familj som bossar runt henne när hon redan har kontroll över alla på barnhemmet?
Till slut kommer dagen när en mystisk kvinna (Vanessa Marshall) och en ovanligt lång herre (Richard E. Grant) väljer ut just Aya att ta med sig hem. Det visar sig att kvinnan är en häxa som behöver en extra hand i sina trollmakeri och hon är inte det minsta intresserad av en dotter. Det gör inte Aya någonting. Hon är fast besluten att att manipulera sin väg till toppen av hushållet även här. Kanske lär hon sig lite magi på vägen också?
Aya och Häxan är den tredje filmen Goro Miyazaki regisserar för Studio Ghibli och det vore orättvist att förvänta sig snarlika kopior av hans faders verk. Tidigare har den yngre Miyazaki regisserat Legender från Övärlden och Uppe på Vallmokullen som kanske inte blev lika stora som exempelvis Spirited Away men som ändå levererade exemplarisk 2D-animation och vardagsmagi.
Om du förväntar dig en kärvänlig mysrulle à la Studio Ghibli så kommer du bli besviken. Aya är inte den typiska snälla, ärliga hjältinnan vi är vana vid. Hon är sur, egoistisk och manipulerande. Men hon är klipsk och har sinne för humor vilket gör hennes resa uthärdlig. Det var nog ändå på tiden att studion styrde bort ifrån den milda hjältinnan och istället vågade sig på den starka flickan som fler kan identifiera sig med.
Även om protagonisten är ovanlig så finns det mycket att önska av berättelsen. Den är svag och snudd på rörig. Det är inte alltid självklart vad Aya vill eller vad karaktärerna runt omkring har för syfte. För att historien skulle kunna stå på egna ben hade det behövs en del raffinering av karaktärerna för just nu vilar de på Studio Ghiblis goda rykte. Filmen är baserad på Diana Wynne Jones bok med samma namn så karaktärerna genomgick förmodligen en del omvandlingar för att passa bättre i studions cinematiska universum. Dessvärre blev de svagare i processen och tappade det som gör dem unika.
Animationen då? Detta är studions försök på 3D-animation och nja, det gick nog inte riktigt hem. Visst finns det lite Studio Ghibli-anda över det men de hade tjänat på att producera filmen i sin traditionsenliga tecknade stil. För att 3D skulle vara värt besväret hade det krävts något alldeles extra som fantastiska miljöer eller uttrycksfulla ansikten vilket filmen saknar.
Aya och Häxan är inte på något sätt en dålig film, men den är inte heller i klass med studions berömda föregångare.
LÄS MER: Häng med bakom scenen på Pixars Luca