Asterix: Den magiska drycken (2019)
En småcharmig besvikelse som ses bäst hemma i soffan.
Sammantaget är "Asterix: Den magiska dryckenW en trevlig film för de allra minsta, annars är detta en film att se från soffan.
Ytterligare en film där vi följer Asterix och Obelix och deras magiska trolldryck. Tillbaka till romartiden, en tid då mannen stod högt i kurs och kvinnan desto lägre. Trots det lyckas Alexandre Astier och Louis Clichy att på ett icke konstlat sätt skildra att kvinnor kan göra precis allt som män kan, vilket tydligt förmedlas när kvinnorna blir ensamma kvar med att försvara byn mot Julius Ceasars trupper. Eller ja, en man lämnas kvar, den evigt mobbade trubaduren Troubadix. Men frågan är dock, vart är alla män? Låt mig spola tillbaka historien något.
Till tonerna av låten You Spin Me Right Down, trillar druiden Miraculix ned från ett träd och skadar foten. Detta är tydligen ett tecken på att Miraculix storhetstid är över och han behöver därför hitta en ersättare, en druid att lära ut det superhemliga magiska trolldrycksreceptet till. För att göra det extra komplicerat får inte receptet skrivas ned utan måste läras ut ansikte mot ansikte, för att sedan memoreras. Allt för att det inte ska hamna i orätta händer.
Miraculix vill dock ge alla en chans, ja alltså alla pojkar en chans, och bestämmer sig därför för att besöka alla byar i Gallien. Motvilligt följer Asterix och Obelix med på Miraculix jakt efter nästa druid. Dock har byns enda flicka Pektin gömt sig i grytan de bär med sig. Smart och påhittig som hon är vill hon självklart inte gå miste om detta äventyr.
Historien är lagom komplicerad och lär tilltala de flesta barn. Filmen innehåller klassiska skämt, som känns igen från tidigare filmen och seriealbum: Obelix tröga hjärna och gulliga vildsvin exempelvis. Det har under de senaste åren kommit flera biofilmer om Asterix och Obelix, både live-action och animerat. Med nya titeln är det första gången jag ser en dataanimerad version. Fullt godkänt, ibland igenkännlig från Frost-filmerna, men jag är likväl en aningen besviken.
För ett fan av de klassiska seriealbumen och tidigare filmerna blir animeringen ett klart minus. Framför allt eftersom filmen är mer av en barnfilm än familjefilm. Ett plus blir det däremot till Allan Svensson som än en gång visar vilken begåvning han är på att dubba filmer.