Severance (säsong 1)

Medarbetarna på det Amazonliknande megaföretaget Lumen gör ett medicinskt ingrepp innan de börjar jobba på företagets enorma huvudkontor. Ingreppet kallas severance och innebär att man liksom delar upp hjärnan, ens minnen och medvetande i två. Så fort personalen åker upp eller ner i hissen till kontoret vaknar ens "jobbhjärna" eller "fritidshjärna" och den andra hamnar i en sorts blackout. Den ena hjärnan vet inget om den andra. Detta ingrepp är inget man kan ångra.

På en av Lumens avdelningar hittar vi Mark (Adam Scott) som jobbat där i två år tillsammans med sina kollegor Dylan (Zach Cherry) och Irving (John Turturro). Hela dagarna sitter de vid var sin dator och försöker samla siffror på ett stort ark på datorn. Ingen vet varför siffrorna ska samlas in och ingen bryr sig om att ifrågasätta arbetet eller företaget de arbetar på. Inte innan Helly (Britt Lower) börjar arbeta på avdelningen. Hon inser snabbt att hon vill lämna kontoret och börjar ifrågasätta deras arbete. För vad är det egentligen som Lumen gör? Och varför berättar ingen om vad som pågår i byggnaden?

Ben Stiller regisserar en obehagligt bra serie

Till en början känns Severance som en lite smårolig och rätt flummig serie. Det kala kontorslandskapet som mycket av serien utspelar sig i känns inledningsvis parodisk och dess arbetare ganska korkade. Men i takt med att avsnitten rullar fram och handlingen blir mer och mer förståelig inser man att Severance, trots sin ljusa miljö, är en mörk och smått obehaglig serie. Allt eftersom vi får lära känna arbetarna och det märkliga företaget blir mörkret allt mer påträngande och skratten fastnar i halsen.

Det tar en stund att riktigt förstå vad som är grejen med Serverance. Inledande avsnitten lunkar fram i rätt långsamt tempo och droppar hela tiden hintar om att det är något som väntar, men inte riktigt vad. Serien kan ibland nästan kännas lite långtråkig i början. Men håll bara ut. För när den smarta, men invecklade handlingen och alla dess detaljer lagts ut på brädet bjuds vi på en andra halva som är något utöver det vanliga. Den som håller ut till seriens avslutande del belönas med avsnitt som går på knock och verkligen överraskar. Då blir serien den pulshöjande psykologiska thriller som serien faktiskt är.

Att Ben Stiller regisserar vissa av seriens avsnitt är något som verkligen överraskar. Åtminstone mig. Stiller bjuder på en knivskarp regi kombinerat med riktigt fint foto. Till sin hjälp har han en uppsjö av minst lika skarpa skådespelare, som imponerar minst lika mycket. Adam Scott, Christopher Walken och Patricia Arquette är bara några av alla briljanta skådespelarna som höjer serien ännu mer.

Serien smyger inte med sina existentiella frågor. Dessa frågor är tydliga och genomsyrar hela serien. Frågor om bland annat existens, vår fria vilja och arbetsliv smyger sig hela tiden in i ett mycket välskrivet manus och är grunden till en intressant arbetsplats-scifi. Hade inte serien innehållit lika smart och underhållande humor hade mörkret och alla existentiella frågor blivit för mycket. Nu finns det alltid ett ljus som hjälper oss genom mörkret och att klara den evighetslånga arbetsdagen som seriens "innis" har.

Trots att serien stundtals är något långsam och att den ibland kan kännas lite invecklad är den avslutande halvan väl värd att vänta på. Då får man även en förståelse för alla detaljer som lagts ut under seriens gång, som brödsmulor. Med det sagt är första halvan inte dålig. Inte på något sätt. Den är bara inte lika obehagligt och bra som andra halvan är. Dock borde det räknas som brott mot mänskliga rättigheter att avsluta en serie som Severance gör.