Recension: Lessons in Chemistry (säsong 1)
En rationalistfeministisk odyssé genom en kemists kamp mot kvinnoroller och kvinnlighet
Den hårdnackat rationella kemisten Elizabeth Zott (Brie Larson) vägrar gifta sig, skaffa barn eller ens delta i skönhetstävlingen hennes arbetsplats anordnar då hon vill viga sitt liv åt biokemisk forskning och därför går på tvärsan mot allt vad 50-talets kvinnoroll bjuder. Sen råkar hon göra allt hon vägrar, och möter konsekvenserna med stekpannan i högsta hugg. Recensionen täcker de första fyra avsnitten.
Jag har fått smak för "Lessons in Chemistry", denna udda men välgjorda rationalist-feministiska serie med avsnitt som berättas av hundar, döda men levande pappor och ständiga inslag av kliniskt noggrann matlagning, kryddad med fantastiska skådespelarinsatser av bl.a. Brie Larson i rollen som den briljanta men bångstyriga kemisten tillika matlagningsgeniet miss Elizabeth Zott. Jag föreslår att ni också provar.
Miss Zott vägrar delta i något så ovetenskapligt som den årliga skönhetstävlingen Little Miss Hastings som företaget hon jobbar på anordnar. När hon ändå tvingas upp på scenen och frågas om var hon vill spendera sin smekmånad svarar hon på sitt karaktäristiskt lakoniska sätt att hon inte tänker gifta sig, och ”jag gör det inte” på följdfrågan ”men om” – som vanligt. Nej till relationer, nej till barn, nej till jazz. Det är dramaturgiskt upplagt för att hon snart ska falla offer för sina egna nej.
Facktermer vs. mänskliga relationer
Mycket av vad Zott yttrar är facktermer som 99 procent av tittarna inte förstår, men tidigt etableras Zott som besatt av kemi och med föga intresse för mänskliga relationer. Särskilt då hon bär en manisk min med obefintligt leende, uppspärrade ögon (de övre ögonvitorna syns nästan jämt) och förstenad argrynka.
Vi leds till att ana att hon befinner sig på autismspektrat – men det förändras när hon träffar en man, den lika berömde som avspände kemisten Calvin Evans (Lewis Pullman). Han får henne att nedlåta sig till något så irrationellt som att kyssas, dejta, dansa till jazzmusik och bli gravid, med oerhörda följder för hennes personlighetsutveckling men katastrofala konsekvenser för hennes karriär, i synnerhet då – SPOILERVARNING! – Calvin blir överkörd när han är ute och joggar med hunden, just när han hunnit göra henne på smällen.
Många recensenter har klagat på ett lite för förenklat och icke-trovärdigt upplägg. Miss Zott, den rationella, karriäristiska kvinnan som står över allt ytligt kvinnligt, är omgiven av hypertraditionella kvinnor med fokus på män, skönhetstävlingar och parfym. Zott faller för den ideale feministmannen – Dr. Evans blir ivrig förkämpe mot könsdiskriminering så fort hon avslöjar dess existens för honom, kämpar för att Zott ska kunna slutföra sin forskning, och fortsätter av bara farten med att försöka stoppa byggandet av en motorväg som hotar att förgöra ett afroamerikanskt kvarter. Lägg av, sluta vara så äckligt, orealistiskt perfekt, tänker nog många kvinnor.
Mammor som delar med sig av tankar på att lämna bort sina barn och annat kontroversiellt
Serien väjer inte för kontroversiella teman. Mammaskapet är inte lätt för den logiskt sinnade Zott som inte kan hantera kaoset en trilskande unge medför; i en scen delar hon med sig av sina mörkaste mammatankar med andra mödrar och upptäcker att även de har tankar om att ge bort sina barn – minst två gånger om dagen. Men i Zotts svåraste stunder dyker Calvin upp. Han lugnar henne när hon föder, hjälper henne vyssja den rasande ungen, vandrar runt i huset som moraliskt stöd när hon slår sönder köket. Är han en hallucination? Inte solklart, vackra på gränsen till tårframkallande scener hursomhelst. Även hundens inbillade skuld över Calvins död (hunden är berättarröst till ett helt avsnitt!) tar upp intressanta teman kring plikten att skydda sina älskade.
Överlag är serien feministisk, men utöver att ta upp patriarkala strukturer och mäns nedlåtande beteende mot kvinnor driver den även med toxisk femininitet, såsom skvallertendenser, ytlighet, inställsamhet, fåfänga och förkärlek till giftiga dunster. Zott omges av denna sorts kvinnor, sliskigt leende kvinnor med tillgjort flickiga röster vars intressen kretsar kring skönhetstävlingar, män och parfym.
Miss Zott lär känna Calvin Evans när hon räddar honom efter att de ytliga kvinnornas parfym fått honom att kaskadkräkas, varpå han friar och hon tackar nej med argumentet att hon vill satsa på karriären. Men serien driver även med sitt drivande. Zott får äta upp sin ovilja mot giftermål när hon hittar en ring bland Evans kvarlämnade grejer – ringen han önskade att hon hade tagit emot, ringen som hade gjort hennes liv som ensamstående mamma i 50-talets USA betydligt enklare. Det är oklart om hennes gråt enbart har praktiska skäl.
Kvinnan olik alla andra kvinnor – undantaget som bekräftar regeln
Den ursinnigt egensinniga och självständiga Miss Zott kan placeras i facket ”kvinnor olika alla andra kvinnor”, i sällskap av Mulan och de flesta andra kvinnliga protagonister i ett gäng filmer och serier som sägs främja jämställdhet, men knappast gör det då de befäster uppfattningen om att vissa kvinnor är funtade på ett vis som gör dem lämpade för jämlikhet, men att majoriteten inte är det – kvinnor som utgör undantaget som bekräftar regeln.
Men detta gäller bara ett tag. Sen tvingas Zott ned från sin undantagspiedestal och tvingas konfrontera allt det kvinnliga hon ansåg sig stå över, såsom okontrollerade känslor, romantisk kärlek, barn och behovet av andra människor. Det är en spännande, utmanande och välgjord serie. Se själva.
"Lessons in Chemistry" finns nu att streama på Apple TV+.