Recension: Hijack (säsong 1)

Sam Nelson (Idris Elba) kliver på ett plan från Dubai mot London. Hemma i Storbritannien väntar en son på honom, och ett ex som sedan länge har gått vidare med livet och uppmanar honom att inte sätta sig på det där planet. Det ska snart visa sig att han har större problem än en tidigare partner som inte vill veta av honom – strax efter starten på den sju timmar långa flygresan är kapningen ett faktum. Uppe i luften är Sam Nelson fast besluten om att klara sig ur situationen med livet i behåll och nere på marken blir frågorna allt fler.

Dramathrillers på flygplan är ett uttjatat koncept, men Hijack är mer nyanserad i berättandet än många av sina föregångare och under de första avsnitten trippar serien skickligt runt genrens många klyschor. Innehållet är inte revolutionerande, men elementen av mystik och det skickligt växlande tempot som särskiljer sig från andra flygplansthrillers, gör att serien lyckas snärja en som tittare.

Mer än bara en kamp för överlevnad

En flygplansthriller brukar se ut på ett sätt – ett problem uppenbara sig på värsta tänkbara ställe, 10 000 meter upp i luften, och därefter följer en intensiv och relativt enkelspårig kamp för överlevnad. Det som får Hijack att sticka ut inom genren redan efter två avsnitt är att den har så många fler strängar på sin lyra än så. Visst, kampen för överlevnad efter att planet kapas är givetvis den underliggande pulsen i det här dramat, men på ytan får vi följa en välorkestrerad symfoni av pusselbitar som först måste hittas och sedan läggas på plats.

I centrum hittar vi Sam Nelson. Nere på marken byggs mystiken kring Sam upp när hans son beskriver hans yrkesroll som svårdefinierad, men betonar att det är Sam man kallar in när läget är kritiskt och affärer måste landas. Uppe i luften agerar han outgrundligt men till synes metodiskt, vilket får oss att ständigt vilja veta vilket som blir hans nästa drag.

På motsatt sida Sam hittar vi nästa enigma i form av flygplanskaparna. Deras agenda bokstaveras inte ut och deras mål med kapningen blir nästa pussel som måste lösas. Samtidigt finns det ett flertal spännande karaktärer nere på marken som misstänksamt eller oroligt försöker lägga sina egna pussel för att lista ut vad som försiggår uppe i luften. Något som är lättare sagt än gjort med bristfällig kommunikation och få bevis på en faktisk kapning. Schrödingers katt nämns i förbifarten, och det är ingen slump – för dem som följer planet från marken kan det vara lika sant att allt har gått åt helvete där uppe i luften som att allt är precis som det ska vara.

De många lösa trådarna som måste följas adderar en helt ny dimension till de ögonblick av kamp som tenderar att prägla den här typen av berättelse. Den sju timmar långa flygresan mellan Dubai och London skildras över sju avsnitt på en knapp timme vardera. Realtidsformatet ger Hijack utrymme att bygga och utforska mysterium, samtidigt som dessa bryts av med intensivare segment som vi känner igen från genren. Det känns inte revolutionerande, men det känns närapå komplett.

Skavanker som är lätta att förlåta

Även om "Hijack" lyckas med att inte falla för ständig-kalabalik-på-ett-plan-frestelsen och fylla varje avsnitt till bredden med klumpig, fysisk action i ett trångt utrymme, oupphörligt panikslagna passagerare, störtdykningar och annat som hör till, så är serien inte helt och hållet utan sina skavanker.

Ett problem i pilotavsnittet är det flackande karaktärsfokuset. En stor mängd karaktärer introduceras för tittaren, både på planet och utanför det, och flera av dem – som till synes fyller begränsade funktioner – får alldeles för mycket uppmärksamhet på bekostnad av huvudkaraktärerna. Bikaraktärer som stjäl fokus i ett så tidigt skede ger en känsla av en trevande inledning och det dröjer längre än önskat innan vi kan börja engagera oss i Sam Nelsons mystik på allvar. 

Med en gnutta tålamod är mindre skavanker som dessa lyckligtvis lätta att förlåta, och när du avslutat de första avsnitten tvivlar jag inte på att du kommer att vara investerad nog i huvudkaraktärernas öde för att vilja fortsätta följa dem.

"Hijack" är några detaljer ifrån att vara en riktig fullträff, och den är inte banbrytande nog för ett toppbetyg – men den ändrar samtidigt kurs tillräckligt mycket från det klichéartade för att väcka spänning och en girig hunger efter att ständigt få veta vad som väntar.

"Hijack" har premiär på Apple TV+ den 28 juni.