Five Days at Memorial (2022)

"Five Days at Memorial" är baserad på verkliga händelser. Personalen på Memorial Hospital i New Orleans, under ledning av bland annat Susan Mulderick (Cherry Jones), förbereder sig inför orkanen Katrina. Det är ingen som anar hur allvarlig orkanen är. Utan el eller kontakt med omvärlden inser de snart att hjälp kanske inte kommer. De gör sitt yttersta för att vårda sina patienter. I slutändan måste de fatta svåra beslut som får allvarliga konsekvenser.

Smygande tragedi

Orkanen Katrina drabbade de södra delarna av USA under slutet av augusti 2005. Det är en av de största naturkatastroferna som har drabbat landet. New Orleans var det område som drabbades svårast. Ingen verkar ha varit förberedd på vad som hände, vare sig på statlig eller federal nivå. Det var inte många som kände till FEMA, den federala agenturen som har till uppgift att bistå vid naturkatastrofer, innan Katrina. Numera är agenturen mycket känd för hur den misslyckades med sitt uppdrag i New Orleans.

"Five Days at Memorial" är inte en katastroffilm regisserad av Roland Emmerich. Det är inte en serie full av specialeffekter. I början känns det faktiskt som att personalen på sjukhuset har saker och ting under kontroll. Och det är det som gör serien så spännande. Tragedierna smyger sig på en. Jag rycktes med nästan på en gång. Jag hoppades innerligt att den utmattade personalen och de sjuka patienterna skulle få den hjälp de behövde, trots att jag visste att det kommer sluta i tragedi (detta är inte en spoiler, då vi får veta detta i prologen).

Välproducerat ensembledrama

Officiellt har Vera Farmiga, kanske mest känd från "The Conjuring", huvudrollen. Detta är dock i första hand ett ensembledrama i vilket alla får skina. Jag skulle kunna skriva en lång hyllningstext till samtliga medverkande skådespelare.

Det har jag inte direkt utrymme till, så jag väljer att lyfta karaktärsesset Cherry Jones, som alltid är bra. Hon står för den bästa prestation i sin karriär som den starka sjukhusadministratören som måste vara beslutsam, snabbtänkt och empatisk i en omöjlig situation. Jones förtjänar inte att bli nominerad till en Emmy för bästa kvinnliga biroll i en miniserie. De kan bara ge henne statyetten på en gång.

Obehaglig tvetydighet

Vi får även följa vad som hände efter evakuationen. Det hade varit lätt att måla upp utredarna Virginia Rider (Molly Hager) och Butch Schafer (Michael Gaston) som övernitiska utredare som försöker sätta dit den hjältemodiga personalen som gjorde sitt bästa i en omöjlig situation. Istället får vi se det hela ur ett annat perspektiv. Gaston är ytterligare ett karaktärsess, som ofta får spela just övernitiska byråkrater. I Five Days at Memorial får vi se vad han kan göra i en mer mångfacetterad roll. Även han står för en av de bästa prestationerna i sin karriär.

Hade manuset och regin varit sämre hade det kunnat bli luddigt med ett alternativt perspektiv. Avsnitten som utspelar sig efter de fem dagarna på sjukhuset är inte lika bra som resten av serien, men de gör att det skapas en obehaglig tvetydighet där vi i publiken får avgöra vem som egentligen har rätt. Med tanke på att det är verkliga händelser och personer vi pratar om, känns detta på sin plats.

Starka känslor

Under de fem dagar då vi får sölja personalen på Memorial Hospital får vi uppleva desperation, uppgivenhet, ilska, sorg, hjältemod och, vid ett fåtal dyrbara ögonblick, segrar. Jag har sett löjligt många läkarserier. Jag tror fascinationen har mycket att göra med de där starka känslorna.

"Five Days at Memorial" släpper abrupt ett par viktiga trådar och de två perspektiven hade kunnat balanseras lite bättre, men det är fortfarande en av de bästa läkarserierna jag har sett de senaste åren.