Recension: Causeway (2022)
Jennifer Lawrence kämpar med trauman och ett tunt manus
Jennifer Lawrences insatser på den vita duken har blivit mer och mer sparsamma under de senaste åren, vilket gör att nyfikenhet oundvikligen stiger när det ovanliga väl inträffar. Tyvärr är hennes nya "Causeway" inte mycket mer än ett slumrande sorgearbete som inte når något sorts djup.
Lawrences karaktär Lynsey är en ex-militär som precis blivit hemskickad efter att hon varit med om en olycka vid sin stationering i Afghanistan. Hon är både fysiskt, men kanske framför allt psykiskt, illa däran och även om hon är ivrig att återvända till sin militärbas blir det snabbt tydligt att hon kommer behöva tid för att återanpassa sig till det ”normala” livet när hon återvänder hem till sin lilla arbetarklasstad i södra USA.
Väl där kommer Lynsey bli konfronterad med jobbiga minnen, ouppklarade konflikter och egen en identitetskris samtidigt som hon finner samhörighet och vänskap hos den lokala bilmekanikern James, spelad av Brian Tyree Henry, som även han bär på något emotionellt övermäktigt inom sig som så småningom kommer blottas.
Tyvärr lyckas filmen endast skrapa på ytan av dessa tunga teman och känslan är att de ältas mer än de konfronteras i filmen. Utspelandes i en avskalad och småstadslunkig miljö siktar filmen mot en mer meditativ ton och trots ett vemodigt och träffsäkert soundtrack komponerat av Alex Somers lyckas inte resten av produktionen undvika att framstå som annat än monotont och oengagerade.
Välmenande men ack så färglöst
Skådespelarna gör vad dem kan med vad som givits dem. Tyvärr är det som givits dem ett tunt manus som sällan lyckas ge skådespelarna de verktyg som krävs för att hantera dess allvarliga ämnen med den tyngd de förtjänar. För att vara filmens centralpunkt känns Lawrences karaktär iögonfallande ospecifik och slarvigt uppdiktad vilket knappast gör jobbet lättare för skådespelerskan när det gäller att övertyga oss om hennes ofrånkomliga smärta, något som är A och O för berättelsen.
På pluskontot fortsätter Brian Tyree Henry bevisa att han är en karaktärsskådespelare av rang genom sin gestaltning av James, en sorts ”gentle giant” vars fasad visar sig vara betydligt mer sargad än vad som först givits sken av.
Tyvärr är känslan att regissören Lila Neugebauer förlitar sig väl mycket på de finstämda rollprestationerna och litar blint på att de ska kompensera för en story som både känns väl bekant och mellanmjölkig i denna film om människor som tvingas trycka på livets ”reset”-knapp.
"Causeway" är onekligen en film som vill väl, men goda intentioner tar den bara en bit på vägen och när sluttexterna väl rullar känns de öppna såren som blottats under filmens gång lika obehandlade som när vi först exponerades för dem.
"Causeway" har premiär i dag på Apple TV +.