Så bra är första avsnittet av Apples deckarserie "Truth Be Told "
På deckar-fronten intet nytt.
Det första avsnittet av "Truth Be Told" följer mallen för en deckare till punkt och pricka. Vi får hoppas att resten av säsongen tar ut svängarna lite, för första avsnittet är rent ut sagt tråkigt, trots en stark rollista.
För tjugo år sedan mördades författaren Chuck Buhrman (Nic Bishop). Den då sextonårige Warren Cave (Aaron Paul) dömdes till livstids fängelse, mycket tack vare journalisten Poppy Parnells(Octavia Spencer) artikelserie. Nu visar det sig att vittnesmålet från offrets dotter, Lanie (Lizzy Caplan), inte är så pålitligt som det först verkade. Poppy, som nu driver en podcast i genren True Crime, bestämmer sig för att undersöka fallet igen.
Första avsnittet av Truth Be Told tar inte ut svängarna för fem öre, utan använder sig av en väldigt uttjatad mall. Som inbitet fan av deckare börjar jag redan halvvägs in i avsnittet otåligt kolla på hur långt det är kvar. Här har vi alla klyschorna. Mannen som troligtvis är oskyldigt dömd är bitter och fientligt inställd. Reportern är ångerfylld och måste jobba i motvind, eftersom ingen vill prata med henne. Vittnet är en emotionellt trasig individ, som bär på en hemlighet.
Om det låter bekant är det för att detta är troper vi finner i många traditionellt utformade deckare där ett fall raskt avverkas på 40 minuter. Alla avsnitt av TV-serier som Criminal Minds och CSI kan inte vara jättebra. Ibland tar de till dessa gamla säkra klyschor för att göra ett medelbra avsnitt. Det utgör dock inte en bra grund för en TV-serie som ska behandla ett enda fall under tio avsnitt.
Det som gör mig mest frustrerad är att "Truth Be Told "har en förstklassig rollista. Spencer och Paul, som vi ser i huvudrollerna, är prisbelönade skådespelare med tunga meritlistor. Caplan, Elizabeth Perkins och Mekhi Phifer, som vi ser i de mindre rollerna, är nästan alltid bra. I Truth Be Told slösas talangen bort. Om rollistan kan liknas vid mästerkocken Gordon Ramsey, är manuset och den livlösa regin köket på McDonald’s. Och Ramsey får BARA göra hamburgarna efter de vanliga recepten. Jag gillar McDonald’s. Men då räcker det gott och väl med tonåringarna som vanligtvis bemannar grillen.
Trots att Truth Be Told är en fiktiv berättelse, försöker den kapitalisera på framgången hos True Crime-poddar. Det senaste året har denna trend lett till att vi bland annat fått When They See Us och Unblievable, som handlar om verkliga fall. Båda är oerhört genomtänkta, välspelade och gripande. Jag föreslår att ni ser de två serierna istället. För Truth Be Told bjuder bara på samma gamla visa som vi sett i deckare i flera decennier.
Fast jag kan ju ha fel. Detta var bara första avsnittet. Det kan ju bli bättre. Det känns bara inte så.