Apocalypse Now: Final Cut (2019)
"Apocalypse" Now är ett svåröverträffat mästerverk.
Francis Ford Coppolas mästerverk "Apocalypse" Now är en av tidernas bästa filmer. För tredje gången har Coppola klippt om filmen till en version som han påstår är den slutgiltiga. Oavsett vilken variant av filmen man ser är det ett måste för alla filmälskare att uppleva detta på bio. Herregud.
I början av December visas Apocalypse Now på utvalda biografer i landet. Att Francis Ford Coppolas adaption av Joseph Conrads litteraturklassiker Mörkrets hjärta (1902) är ett filmiskt mästerverk är rådande konsensus bland filmälskare. För egen del är det min absoluta favoritfilm alla kategorier. Jag har tidigare sett både originalet (1979, 147 min) samt den omklippta, saftigare Redux-versionen (2001, 195 min). I Apocalypse Now: Final Cut har cirka tjugo minuter trimmats bort från Redux-klippningen, vilket har gjort filmen tajtare. Skillnaderna versionerna emellan, samt vilken som är bäst, kan du läsa om här.
För att sammanfatta filmens handling kort: Vi befinner oss i Sydostasien under Vietnamkriget. Kapten Benjamin L. Willard (Martin Sheen) blir i hemlighet tilldelad specialuppdraget att döda Walter E. Kurtz (Marlon Brando), en Officerare som slagit sig fri från arméns kedjor och opererar lite som han vill, djupt in i djungeln. Kurtz och hans ökända följare tros ha sitt tillhåll vid slutet av floden Nung, långt inne i Kambodja. Med hjälp av en krigsbåt fylld med udda karaktärer börjar Willard sin resa genom krigets helvete mot Kurtz i mörkrets hjärta.
Det gastkramande fotot.
Mycket om filmen har redan sagts eller skrivits tidigare. Men vilken otrolig upplevelse det var att se Apocalypse Now på bio. Det är en film där frasen "the bigger, the better" verkligen är applicerbar. Filmen är fantastisk på en stor TV också, men Vittorio Storaros foto levandegörs på ett helt annat sätt på bioduken. Det känns som om att jag befinner mig där i djungeln, precis bredvid Willard. Tillsammans med manusets monologer utforskar Storaros symboliska bilder den destruktiva sidan av den mänskliga essensen på ett filosofisk vackert men samtidigt djupt skräckinjagande sätt. Dessutom har Coppola retuscherat filmen digitalt till 4K. En av de bäst fotade filmerna i historien, möjligen endast i konkurrens av John Alcotts i Kubricks Barry Lyndon (1975), ser bättre ut än någonsin.
Att inte nämna Coppola vore dåraktigt. Mannen som satsade hela sin egen förmögenhet på att få filmen gjord genomled ett helvete på inspelningsplatsen. Filmen tog sex år av blod, svett och tårar att spela in - detta finns dokumenterat i den utomordentliga bakomfilmen Hearts of Darkness: A Filmmaker's Apocalypse (1993) - men resultatet i regi är svåröverträffat.
Närbilden på smutsiga Martin Sheens ansikte som sakta höjer sig över vattenytan och löjtnant Bill Killgore (Robert Duvall) surfbesatthet kommer för alltid att eka i filmhistorien. Men det är en korpulent Marlon Brando som gör filmen mest minnesvärd. Hans insats som Kurtz ringar dessutom in hela filmens tematik: hur djupt ner i helvetet behöver människan gå för att sluta vara en människa?