Antonio das Mortes

Antonio das Mortes (1969)

  • 1 tim 40 min
  • Drama
Eric Diedrichs
Uppdaterad 06 december 2019 kl. 13:06 | Publicerad 11 november 2015 kl. 13:09
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Den legendariska yrkesmördaren Antonio das Mortes är tillbaka i Glauber Rochas uppföljare till Cinema Novo-klassikern Black God, White Devil.

  • Regi:
    Glauber Rocha
  • Manus:
    Glauber Rocha
  • I rollerna:
    Maurício do Valle, Rosa Maria Penna, Lorival Pariz, Odete Lara m.fl.

Efter andra världskriget, i det Brasilianska torrlandskapet Sertão, samlas en grupp "beatos" (fattiga religiösa bönder) runt den religiösa kvinnliga ledaren Dona Santa. Hon har tillsammans med Coirana (Lorival Pariz) återstartat en grupp "cangaço" (laglösa upprorsmän), för att återuppta kampen mot de rika förtryckarna.

Deras aktion blir ett hot mot den lilla brasilianska staden Jardim de Piranhas. Uppskrämd och nervös, hyr polischefen Dr. Mattos (Hugo Carvana) den notoriska yrkesmördaren Antônio das Mortes till att döda Coirana och de sista banditerna. Under resans gång ställs Antônio inför existensiella problem och börjar så småningom ifrågasätta sin egen roll som de rikas "banditmördare".

Ur Antonio das Mortes

Som i föregångaren, Black God, White Devil, finns här ett starkt religiöst och mytologiska tema. Utöver de självklara likheterna med starka religiösa ledare, är det den bibliska historien om St. George och draken som är mest uppenbar. I denna historien är det de rika och korrumperade som är draken och Antônio som blir de fattigas skyddshelgon.

Precis som i Black God används även här häftiga brasiliansk blues som berättarmedel och genom musikens sånger guidas tittaren genom den luddiga historien. Tyvärr sker detta i så pass liten utsträckning att det mer känns som en homage till Black God än som ett genomarbetat berättande.

Trots den relativt okomplicerade historien är Antônio das Mortes både spretig och rörig, men här finns också några minnesvärda scener. Starkast intryck gör de med den fege polischefen och hans mordiska älskarinna Laura (Odete Lara), de har ett underbart samspel. Egentligen blir filmen bäst när den hålls primitiv och sex, våld, rädsla och ilska står i centrum.

Bäst: Under Cinematekets Cinema Novo-tema har jag blivit ett fan av Hugo Carvana. Han spelar korrupta ynklingar som ingen annan!

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL